Supersurasunksara vill ATT ALLA SKA HA ETT VÄRDE!

Ja, alltså för de som inte vet är Supersurasunksara en barnprogramskaraktär som kommer fram när Supersnällasilversara blir arg. Så här ser hon ut: 
 
lånad bild.
 
Jag vill också ha en argbigga att ta till. När dumma gubb-politiker har dumma medelsvensson-idéer i radio bland annat. Som att lägstalönerna borde SÄNKAS så att fler kan få jobb. Eftersom vi i Svergige tydligen har onödigt lite inkomstskillnader, med tanker på det kunskapsgap som uppenbarligen börjat uppstå. Med det förmodar jag att gubb-politikern vill säga att "alla som inte läst på universitetet i en himla massa år, och därmed blivit übersmarta, jättekompetenta supermänniskor, egentligen är för dåliga för att få jobb, men eftersom det är synd om dem och alla ska få jobb i vår väääldigt snälla politik så är vi beredda att MUTA arbetsgivarna att anställa inkompetenta arbetare till slavlöner". Okej, han sa kanske inte precis så, men den som känner att alla som inte läst en högre utbildning måste ha lägre lön (oavsett arbetsuppgift) för att kunna bli anställd har nog missat något tror jag. Det här till exempel:
 
1. Studenter festar, skriver omtentor, är kåraktiva och lever på bidrag. De lär sig vara kritiskt granskande, ha studiedisciplin (med lite tur), vända och vrida på siffror och prata fint. De blir däremot INTE övermänniskor, var INTE övermänniskor innan de började studera och är BARA kompetenta på sitt område.
 
2. Den som anställer en vårdare efterfrågar OMVÅRDNAD. Den som anställer en lokalvårdare efterfrågar STÄDNING. Den som anställer en receptionist efterfrågar ORDNING OCH REDA. Jag går ut skolan med högsta betyg i nästan alla ämnen. Jag kommer förhoppningsvis utföra ett jägmästararbete föredömligt om ett par (tre, sju tio?) år. Jag kommer däremot INTE göra mitt arbete BÄTTRE än en KOMPETENT snickare, rörmokare, badvakt, kassör, parkeringsvakt OSV.! Så ärligt talat, varför ska de som inte har en magisterexamen, men utför arbeten vi INTE VILL VARA UTAN fläckfritt pga. sunt förnuft, envishet, tålamod, omtanke och en himla massa erfarenhet (eller villighet att skaffa erfarenhet) bli mindre belönade?!?! DE GÖR OCKSÅ SITT JOBB!!!
 
Jag vill att vi slutar se på hårt arbetande människor (inom alla yrken) som arbetsTAGARE. Vi/de/ni är för sjutton arbetsGÖRARE! Det känns som om ett jobb numera är något att vara supertacksam över. En gåva från arbetsGIVAREN (med mycket mer lön och mindre slitsamt uppdrag) och våra eminenta politiker. Jag vill att Sverige ska se min platsmitt värde, mina potentialer som något viktigt, önskvärt, något som tillför. Jag vill ge min arbetskraft, inte  ett jobb.
 
Och med det kommer jag till dagens sista (och kanske mest riskabla) punkt. Dessa TIGGARE som nu är på allas läppar. Tiggarna som skapar dåligt samvete. Som det är synd om, eller som egentligen är organiserade brottslingar, eller som bara är lata, eller som åtminstone borde tigga i sitt eget land. Jag vill inte ge mig in i debatten om deras vara eller inte vara, men tänk om vi kunde se dem som entreprenörer istället för hjälplösa stackare? Ett tankeexperiment bara. Det behöver inte vara entreprenörer vi uppskattar (vi vill ju faktiskt helst slippa telefonförsäljare, radiotjänst och diverse andra yrkesgrupper också, eller hur?). Men tänk ändå, de sitter på gatan, vi går förbi (och får dåligt samvete) och så en dag bestämmer vi oss för att ge. Några kronor. Den "tiggande" människan skiner upp. Tackar. Kanske välsignar din godhet. Erkänn att hjärtat klappar lite gladare. Att färgerna omkring blivit skarpare. Den tiggande människan sålde en gloria, för valfritt antal kronor. Utan att jaga, utan argument. Erkänn, om det varit en svensk, välbärgad människa som sålt t.ex. visselpipor för samma summa, skulle du handlat? Förmodligen inte? Haft dåligt samvete efteråt? Förmodligen inte? Varför? Eftersom du inte efterfrågade visselpipor just då, och därför inte hade en anledning att köpa. Kan det vara så att vi just nu efterfrågar det de tiggande säljer? Behöver vi få vara medmänniskor i ett samhälle där alla har allt? Kan du nästa gång du går förbi den tiggande se denne som en människa, inte ett hot? 
 
Jag satte mig och pratade med en man från Bulgarien. Han fick ett äpple och några tior. Jag fick lära mig om hans land och hans resa. Vi var båda glada när jag gick därifrån. Ser jag honom igen kan jag prata utan att ge. Ge om jag vill. Han är inte "tiggaren", han är sitt namn, sin historia och sina drömmar. Precis som jag!
 
Det här blev ett långt inlägg. Jag hoppas ändå ni tog er igenom det. Nu säger Supersnällasilversara tack för mig. Jag ska ut i en trevlig vårdag =)
 
KRAM! Ni vet att åtminstone jag tycker att ni är värda PRECIS lika mycket som alla andra, fast på ert eget VIS!