Växla upp och ner
Effektiviteten slås på - producera, producera, producera mera. X-jobb, föreläsning, grupparbete, hemarbete, illustration.
Effektiviteten slås av - bara vara, bara vara Sara. Hemma. Med en pojkvän i rummet. Vardag. Handla. Promenera. Låg växel. Undvika tankar som irrar utan mål. Lägenheten som ska städas ur, jobb och framtid, ansvar jag borde ta och det som inte börjat men snart läggs till listan. Var sak har sin tid.
Jag tror att det är så det måste va. Åtminstone för mig. Det är lättare att gasa och bromsa, låta livet variera mellan hög produktivitet och absolut stillhet, än att hålla ett jämnt flöde. Jag har högt förtroende för min egen förmåga att snabbt bli klar med det som behövs göras. Utan att egentligen tumma så mycket på kvalitet. Kanske beror det på stunderna av återhämtning. Stunder när idéer mognar och rör sig från bakhuvudet ut i fingerspetsarna.
När det blir för mycket samtidigt så ser jag mars skymta som en stilla äng bakom bergsmassivet. När mars är till ända är x-jobbet avslutat, kursen klar, uppdraget slutfört. Åtminstone har alla deadlines passerat. Det kommer nya saker. En ny kurs. Nya uppdrag. Jobbsök och processutbildning. Ändå har jag känslan av att det är nu, i kalla, mörka januari, som det är som mest.
Det enda jag saknar är att vara ute. Glädjen över att ha rört mig under vintersolen. Skridskor eller skidor. Termos med te. Eld i skogen. Det får inte plats just nu. En promenad, ansiktet mot solen, vissheten om att det kommer fler vintrar, och så in till skrivandet igen.
Om det blir lite glest med inlägg så vet ni nu varför.
