Kan man ha en solkatt i en bur?

 
 
Minns ni pirret i magen när ni gick till er allra första skoldag? Den nya ryggsäcken med papper, pennor, kanske en frukt och några extrakläder. Känslan av att ha blivit stor. Rädslan över detsamma. De nya kamraterna. Ansvaret. Livet! Jag minns. Inte som om det varit igår, utan mer som ett kapitel i en riktigt bra bok som hamnat längst ner i "nostalgi-kartongen". Sedan dess har livet rusat på. Läxa på läxa. Nya skolor och nya kamrater. Så plötsligt har sista kapitlet i min skolroman kommit och gått. Idag har jag varit på min sista officiella lektion. Sista dagen i ett 19 år långt liv som elev. Nog kommer jag läsa kurser även senare i livet. Kanske något på distans, vidareutbildning med jobbet, en weekend med skapande/yoga/annan hobbyverksamhet? Men det kommer inte vara samma sak. Min studieresa har nått sitt mål. Så snart de sista momenten är godkända tar jag ut min jägmästarexamen. En kandidat i biologi och en skoglig magister. Beviset, två publikationer, finns på den här länken. Pirret i magen finns fortfarande där. Känslan av att ha blivit stor. Rädslan över detsamma. Den 8 maj ska jag på ny intervju med Norra Skogsägarna. Kanske är jag snart anställd jägmästare. Det är STORT!
 
 Bilder från trean, fyran, femman och nians avslutning
 
#1 - - Josse:

Grattis! Det kommer att gå jättebra och du är väl rustad att ta dig ut och erövra arbetet du får =).
Stor kram!

#2 - - Hans Anderberg:

Grattis! Inga problem för dig, jag minns dina insatser i Alexandria ; intervju i fransk tv och inte minst din insats som moderator vid avslutnings föreläsningen. Hoppas att få möta dig i skogen!

Svar: Åh, tack Hans! Jag mindes inte ens att jag pratat i fransk tv förrän du sa det =) Vi ses i skogen då!
Sara