Stark

Jag har en lugn helg. Ett tomt schema. Det är sååååå skönt! Jag har fyllt det med tid för mig själv (och en mysig adventsfrukost med voltigelaget...). Idag, efter tranbärsplock tills fingrarna frusit till is och stickning tills de värmts upp igen kom jag på att jag var biosugen. Inte bara sådär i allmänhet. Jag ville se "Catching Fire". ENSAM! Min film. Mina tankar. Att gå på bio ensam, det är faktiskt nästan lika bra som att gå med Axel. Fast bara nästan...

Nu ligger jag på soffan här hemma. Uppfylld! Av Katniss. Skogen. Kampen. Av hennes känslor och val. Kluvenheten. Frustrationen över att agera marionett. Ilskan över yta utan djup. Rädslan för att stå upp för något andra skapat. The Hungergames är historien om en stark ung kvinna. En människa med många dimensioner. Katniss är Harry Potter, men äldre och tuffare. De har faktiskt mycket gemensamt. De bljr påtvingade en hjälteroll de aldrig önskat sig och älskas eller hatas av utomstående som tror sig äga rättigheten till dem. Själva känner de sig inte hjältemodiga. De klarar sig genom svårigheter endast tack vare trofasta vänner. De vill ge upp. Ändå, när det kommer till kritan, visar de upp den styrka som inger hopp och beundran.

Jag är glad åt filmer som denna, som får mig att drömma. Som får mig att vilja vara stark. Som säger mig "det är du, det är vi alla, för alla rasar vi, alla faller vi och alla reser vi oss igen, det är livet".

Godnatt då :-) sista dagen i november!