sara.amsby.blogg.se

Då var det dags för nästa avsnitt om vad sohänder på akuten.

 

Våren 2011 var en känslomässig berg-och-dalbana för min del. Jag landade i ett smältande Sverige efter fem månader i Östafrika, utan fast boende och med en sviktande självkänsla. Den tiden sprang och yogade jag mycket för att hitta tillbaka till mig själv. Kanske var det anledningen till att jag blev riktigt bra i luftrören. När sommaren kommit och gått och medicinerna tagit slut bestämde jag mig för att försöka utan ett tag. Det var ett dumt beslut!

Jag började i en ny klass, gick tillbaka till voltige- och gymnastikträning och sjönk tacksamt in i gamla vanor. På de inledande exkursionerna kom anfallen tillbaka. Det eskalerade till att inkludera ridhuset, kvava rum och tillslut alla rum. Jag mådda helt enkelt aldrig bra, trots att jag fick sällskap till apoteket för att få tag på rätt medicin. Efter en dammig voltigeträning släppte inte anfallet. Inte på hela natten och inte dagen efter. Tillslut cyklade jag till akuten (något ironiskt) med huvudvärk, illamående och trånga, trånga luftrör. Jag trodde att syrenivån skulle vara låg, jag mådde ju så dåligt, men den låg strax under 100%. Superbra!

Det kändes pinsamt, vad gjorde jag då på akuten? Jag fick cykla vidare till en primärvårdscentral och blåsa i pef-mätare. Det tog flera försök innan mätaren rörde sig. Det är en sak att sila luften långsamt genom luftrören, en annan att blåsa ut snabbt. Väldigt snabbt fick jag klart för mig att det varit helt rätt att söka hjälp. Den omtänksamma vårdpersonalen fick det än en gång att kännas både tryggt och bra och visade med all tydlighet att jag inte var till besvär utan snarare skulle kommit in tidigare. Nu tog det tre omgångar i andningsmaskinen innan luftrören lät något sånär normala och jag skickades än en gång hem med kortison. 

 

Så:

- Det är okej att söka hjälp till och med när man kan cykla till akuten och det är dumt att vänta för länge. En inflammation som pågått en längre tid är svår att bryta.

- Dessutom ska man ALDRIG sluta ta sin underhållsmedicin om inte läkaren säger så.

- Låg syrenivå är direkt farligt men ett astmaanfall är tufft även då kroppen klarar att tillgodose syrebehovet. Påfrestningen leder till trötthet, illamående, huvudvärk, darrningar och andra symptom på överansträngning.