Gott nytt år!
Innan årets nyårsafton var vi lite ambvivalenta. Vad ville vi äta? Göra? Vad är egentligen nyår för oss? "Minns du något extra bra nyår?" Det vi egentligen kom fram till är att vi INTE gillar fest, glitter och glamour. INTE att vara uppe hela natten. Jag gillar inte ens smällar och raketer. Så vad är då nyår för oss? En lista på bloggen? "Jag har ju den där teorin att året blir lite som årsskiftet... alltså jag fattar att det inte är sant men OM det skulle vara så, vad vill vi då att vårt år ska innehålla?" Fjällstuga och bastu föreslog Danne. Mysigt! Men inte helt enkelt att trolla fram, särskilt som vi helst inte vill lägga en massa körtid. Tält, pimpling och eld föreslog jag. Så blev det tillslut och jag är sååå nöjd. Det här kan lätt bli en tradition för mig. Danne slängde in en del fyrverkerier också och så blev alla nöjda. 
"Ska vi inte skippa tältet ändå?" tyckte Danne på förmiddagen. Det tar ju plats och blir krångligt. Men för mig var tältet det där extra myset, guldkanten, äventyret. Jag var pepp på att få testa tältet i kylan, testa att elda och se hur varmt det blev. Alla var tacksamma för det efteråt!
Det var inte särskilt svårt att slå upp ett tält i snö och därinne gjorde Svea och jag oss bekväma med bok och telefon medan killarna borrade pimpelhål. Femton grader kallt. En eld inne, en eld ute. Varm choklad med grädde och mini-marschmallows. Stora marshmallows över elden. Danne borrade ett hål åt mig i tältet och jag pimplade bredvid en eld med en bok i handen. Det gör jag gärna fler gånger även om jag inte fick fisk. Det fick inte killarna heller.
Däremot fick vi alla god mat på murikka, skåla i bubbel, uppleva värmen i ett tält en iskall kväll och prata om året som varit och året som kommer tillsammans. Skjuta raketer på en becksvart sjö. När vi åkte hemåt vid halv sex visade termometern nästan minus tjugo grader, tältet hade varit betydligt behagligare än så! Vi avslutade dagen hemma i köket med räkor, bläckfiskringar och flaggspelet och tittade sen på när killarna sköt de sista raketerna i slänten. Nu är klockan halv elva och barnen är fortfarande vakna, de tittar på drakryttarna här i sängen bredvid.