Å nej 😬

Jag tror jag blivit magsjuk 😭 eller "lite kräksig" som Alfred säger. I så fall första gången i livet. Trodde typ jag var immun. Fast tur i oturen har jag haft! Jag har varit alldeles ensam med barn och hund i 11 timmar idag för ovanlighetens skull. Inte förrän det började närma sig Dannes jobb-slut kom illamåendet och det funkade rätt bra tills alla var ute ur huset. Nu är Danne ledig flera dagar och kan hålla ställningarna. Inte för att jag tänkte vara sjuk mer än ikväll då (håller alla tummar) men man kan ju behöva lite återhämtning. 

(null)

Så hur har dessa elva timmar förlöpt? Jodå, jag har faktiskt snuddat på supermamma idag - med hjälp av superbarn - om jag får säga det själv 😜 Inte mindre än två gånger har jag suttit länge på golvet och lekt med klossar och dockor. Vi har gestaltat mormor, morfar, Svea, Mig , Alfred och Lukas. De har handlat glass, byggt koja, fikat i kojan, fikat vid en teve, fikat i ett vindskydd, åkt rygg, ridit höst, ridit dinosaurier, varit på zoo och åkt färja. Ändå rätt kul, en stund. Underbara lilla Svea sov på magen.

(null)

Vi har gått på promenad med Dante och Leif, kastat pinnar och pratat. Då satt underbara lilla Svea på ryggen och var vaken nästan hela tiden. 

(null)

Sen tyckte jag att det var logiskt med en sovstund efter lunch men då hade jag två väldigt klarvakna barn. Därför lyckades jag ladda om (börjar vänja mig vid vakna dagar nu) och fixa lite pulkaåkning med fikastund istället. Typ här började jag känna mig lite illamående. 

(null)

En promenad efter det och Alfred somnade. Då fick Svea lite mamma-tid och jag hann fixa middag. Sen var det inte roligt länge. Då stod jag ut medan vi åt, lekte akrobatik i sängen, läste bok och påbörjade omgång 3 av leken med dockorna. Sände iväg ett nödrop till Danne och blev avlöst. 

(null)
(null)

Nu ber jag till alla makter och den goda bröstmjölken för att resten av familjen ska klara sig. Just nu är Alfred en ängel och Svea alldeles rasande och gallskrikande. 

(null)