Sista dagen i juni

Det är en speciell känsla, att bära på ett litet liv, lyssna på förlossningsberättelser i poddformat, förbereda sig mentalt inför nästa barns födelse, minnas den här dagen för två år sedan. Då, när jag var latensfasen och tog pinvärkar i Sundsvall. Då vi åkte till förlossningen och blev hemskickade igen. Då jag spenderade dage på soffan och stapplade fram på smärtfylld promenad. I lycklig vetskap om stt det snart snart var dags! Imorgon fyller den lille efterlängtade krabaten TVÅ år. Det är två år av full fart och underbara stunder han bjudit på. Idag blev vi bjudna på förskotts-kalas hos mina föräldrar, eftersom mamma jobbar imorgon. 

(null)

Hela närmsta familjen, inklusive  Lindblads, var där. Vädret gick från kyligt imorse till strålande sol och värme. Men Alfred strålade nog värre än solen ändå, där han sprang runt runt bland alla kära. 

(null)
(null)
(null)

Ett riktigt sommarkalas blev det, med ballonger och vimplar i busken och blommor på trädgårdsmöblemanget. Vi åt korv och glass bland sandlåda, leksaker och pool. Alfred öppnade paket från Lindblads och mormor och morfar. Våra väntar på den "riktiga dagen" imorgon. 

(null)
(null)

Avslappnat, glädjefyllt och kärleksfullt. Så bra det kan bli! 

(null)
(null)
(null)

Själv hade jag ont i fogarna efter att tidigare på dagen ha:

1. Gått långrunda med vagnen (tack och lov en tom vagn i värsta backen)
(null)

2. Ha satt tält på jordgubbarna 
(null)

3. Målat fönster och dörr på lekstugan 
(null)

Men det gjorde ju inget när så många andra kunde springa och jag fick sitta still!