När jag lekte Jonas, mamma och tränare samtidigt

Hej hopp februari, nu går det undan i backarna! 
 
Ja, både bokstavligt talat och semantiskt. Februari kom med både sol och onödigt många plusgrader. Fyra veckor fyllda till brädden har det varit, men en hel del av det vi fyllt på med har varit familjemys, kaffekoppar på altanen, sträckläsning i mysiga böcker och spel både på piano, vid köksbordet och på teven (under muttrande från underskriven). 

Under hela februari månad hade min chef Jonas fått beviljad ledighet för att åka till både Thailand och Filippinerna (och efter vinterns flaggspel har vi ju koll på både flaggorna och huvudstäderna, men kanske inte så mycket mer 🇵🇭 🇹🇭). Det innebär att jag inte bara titulerade mig "biträdande" utan "vikarierande VO-chef" under fyra veckors tid. Eller "det är jag som är Jonas" som jag presenterade mig som inhoppare på diverse möten. Chef-forum, kompetens-forum och FO-möte lekte jag Jonas på. Dessutom har jag hanterat fakturor och nyhetsblad, svarat på frågor och mejl och överlag hållit bordet fritt utan att behöva störa på resan. Några egna initiativ har jag passat på att ta också. Ja, jag har faktiskt haft ganska kul, om än periodvis lite sjåig, under månaden som Jonas. 

 
Att det blev mycket under någon av veckorna berodde kanske mer på fritiden än jobbet egentligen. Jag är ju gymnastiktränare också (och mamma) och nu utvecklas vårt härliga gäng i en rasande fart. Det gjorde att Ida och jag åkte på nästa nivå av utbildning under en hel helg i Hudiksvall. Nu får vi passa skruvar och dubbla volter. Kul, lärorikt och aningen intensivt tillsammans med resten av livet. 

 
Under februari har vi dessutom manifesterat för vårt sjukhus och mot den galenskap som hela sveriges landsbygdspolitik är just nu! Snälla, satsa på all den kraft och energi som finns här - lyssna på oss!!! 

Och appropå politisk galenskap så får jag gång på gång känslan av att vi är på väg in i ett tredje världskrig. Nu har vi riktiga galningar i två av världens gigant-länder och jag är bannemej mer rädd för Trump än för Putin för tillfället. Varje dag hoppar nya vansinnesuttalanden ur det enorma land som tidigare var en beskyddande storebror i världen och nu är... ja vad håller USA egentligen på att bli? här är några av Trumps obehagliga idéer: 
- USA behöver Grönland för sin säkerhetspolitik och vill därför ta över Grönland från Danmark (själv tycker jag de kan få va sina egna bara). 
- USA tycker att Kanada kan bli deras 51 stat.
- USA tycker att de gett så mycket åt Gaza att de lika gärna kan äga Gaza, bygga upp det igen och använda det som någon slags "playa". 
- Nu vill USA göra ett avtal med Ukraina där de får tillgång till alla ovanliga jordartsmineraler i landet som kompensation till den militära hjälp de gett landet. När Zelenskyj inte genast gick med på det och lät Trump styra och ställa anklagade Trump bland annat Zelenskyj för att skapa förutsättningar för ett tredje världskrig. 
 
Som sagt, så sjukt läskigt! Kommer mina barn minnas de första 6-8 åren som den enda fredliga tiden i sitt liv? Kommer de växa upp i krig och kärnvapenhot? Eller kan världen lösa det här? Giganternas kamp... Jag känner ett allt starkare behov av att få bloggen, bilderna och alla berättelser om barnens uppväxt tryckt, bevarad, spara allt det fina på ett tryggt ställe. 

 
Men, än så länge lever vi idyll i vårt snälla, fina och fredliga hus i vår vackra del av världen. Snälla, låt det få förbli så!