Ut på tur - aldrig sur, eller nåt
Nu är Rebecka, min bästis från gymnasiet, uppe i Ö-vik med sin familj. Jag blir så glad över att de tar sig norrut och att vi kan umgås med dem här uppe, i mitt nya hem ❤️ Det är speciellt att få dela det här landskapet med henne, precis som jag har full
koll på hennes omgivningar i Skåne. Eftersom Rebecka med familj också är utemänniskor packade vi matsäck och drog till skogs. Till Skuleskogen närmare bestämt.
Det var helt underbart att se hur mina vildingar och lugna snälla Elliot omedelbart fann varandra. Han undrade nog en stund vad det var för norrländska yrväder han stött på, men Alfred var alldeles för ivrig att få med sig sin nya vän för att lägga märket
till tvekan. Strax sprang de tillsammans över spängerna, in i urskogen.
Snart var pojkarna bästa vänner och delade både sittplats och blåbär med varandra. Svea passade då på att charma Elliots pappa med lika delar bus och väna leenden. Ett tu tre hade hon fått snålskjuts en bit när benen började bli tunga (notera det mycket
belåtna leendet 😜).
I lugn och ro gick vi genom skogen, upp på berget och beundrade utsikten (samt flydde regnet) medan vi åt vår lunch. Sockrade pannkakor, tomtegröt, köttbullar, grönsaker och rullmackor - riktig picknickmat!
På vägen ner somnade Svea i sjalen på min rygg och packningen fick åka ringsjal på magen. Det fungerade faktiskt riktigt bra.
Innan vi åkte hemåt ville Alfred bada (såklart). Trots att det var kallt och blåsigt. En himla bra idé faktiskt! I skogen var barnen (särskilt mina) fulla av energi och ville springa, låta, banka och busa. På stranden landade alla tre med hink och spade,
grävde gångar som fylldes av vatten, kastade lite sand och var helt uppslukade av sin lek. Alfred tog lite pauser för att simma i det kalla vattnet bara. Under tiden fick vi vuxna tid att prata i lugn och ro. En skön avslutning på en väldigt
bra dag ❤️