Tradition = minnen på pärlband

Det finaste med högtider är ju inte det man gör, att träffas och äta, utan att varj dag är en del i ett pärlband av likadana dagar - fast ett år tidigare. Det är en hyllning av minnen, ett sätt att se tiden an. Så här har midsommar sett ut de senaste åren: 

2013 
(null)

Jobbade jag på Riksskogstaxeringen och hälsade på kompisar på midsommarmiddag. Det var innan jag landade i livet! 

2014
(null)
(null)

Var jag alldeles nyinflyttad och firade ensam i Kerstins torp på åsen och var riktigt nöjd med den ordningen. 

2015 
(null)
(null)
(null)

Här är vi så nyinflyttade att förra ägarna inte ens hämtat lekstugan

2016
(null)
(null)

Här är jag 100% gravid med Alfred och mina föräldrar är på besök i hopp om att få träffa sitt barnbarn

2017
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Alfreds första midsommar firar vi lilla familjen i Resele med lite picknick och dans. 

2018
(null)
(null)
(null)
(null)

Nu har mina föräldrar flyttat upp och vi firar på ådalsbyn under en av rekordsommarens få kalla och regniga dagar. Jag är gravid med Svea.

2019
(null)
(null)
(null)
(null)

Nu är vi kompletta med hus, två barn och alla omkring oss ❤️