Magi đș
Söndagen den 16 juni stod det "Turridning med Jennifer" i kalendern. Hade jag peppat inför det? Jaaaaa â€ïž Jag hade lĂ€ngtat efter den hĂ€r utflykten, bara vi tjejer, sĂ„ mycket att jag hade stĂ„tt ut med regn, Ă„ska eller kallgrader. Vi skulle ivĂ€g utan
barn och bara rida, prata, fika, kÀnna oss fria. Klockan sex slog jag upp ögonen, alldeles klarvaken, i en vÀrld sÄ osannolikt drömsk och juni-vacker. Det var som att stiga in i en Bullerby-saga.
Vi hade tid för en lugn morgon. Den Àgnade jag och barnen Ät frukost i godan ro, lek med bilar och sedan kastade vi oss ut i finvÀdret. En picknick-ryggsÀck fick Alfred med sig för sÄ ska det vara om han fÄr vÀlja. Det fÄr han sÄklart!
Vid lekstugan höll vi pÄ att fastna. Det Àr ju sÄ mysigt att fika pÄ nya altanen. Dock lockade picknick-stubbarna vid spÄret ocksÄ, som tur var för Dante som vill ha sin morgon-runda. I en huj for Alfred ivÀg pÄ cykeln och pÄ min rygg studsade en bubblande
pigg och glad lillasyster.
Det var sĂ„ perfekt! VĂ€dret. Lugnet. Allas goda humör. Maskros-Ă€ngen. Ljuset. "Bor jag sĂ„ hĂ€r? Ăr det hĂ€r mitt liv? FĂ„r man ha det sĂ„ bra?"
Pappan fick sovmorgon Ànda tills nio. Vaknade chockad över att ha sovit sÄ lÀnge. Det kÀndes ÀndÄ bra. Han skulle hÄlla stÀllningarna medan jag var pÄ rymmen. NÀstan hela dagen skulle det visa sig!
SÄ Äkte vi till VÀstanÄ, Jennifer och jag. Bara att fÄ sitta i bilen, Äka genom sommarsverige, prata med en vÀn, det kÀndes sÄ lyxigt! Vi landade pÄ en vacker gÄrd i god tid innan elva och började med en fika med underbar utsikt.
Sen snÀppte vi upp idyllen ett steg till. SvÄrt att tro att det Àr möjligt, inte sant? Men tÀnk dÄ att fÄ gosa mot en mjuk pÀls, dra in doften av hÀst, borsta mysa och titta in i de dÀr bruna ögonen. Gunga fram pÄ en bred trygg rygg. Utan brÄdska. "Jag antar att vi rider i en timme ungefÀr" sa
jag hemma och trodde pÄ mig sjÀlv. Men det fanns ingen klocka. Ingen tidsplan. Ingen stress. Vi fick tid att skritta runt och lÀra kÀnna hÀstarna medan de tre vi skulle rida med gjorde sig klara. Sen stannade tiden helt medan vi red fram genom hÀpnadsvÀckande
natur. Ăngar fulla med smörblom, hundkex, Ă€ngsklocka, midsommarblomster och förgĂ€tmigej. Grova granar och aspar med tickor. Sluttande nipor och slingrande stigar. Jag hade velat ha en kamera i ögonen! Min lĂ„g tryggt i vĂ€skan pĂ„ ryggen.
NÀr vi plötsligt kom till en bred Ä - som vi skulle över - sÄ var jag tvungen att lirka ut den ÀndÄ! Idyll-mÀtaren slog liksom i taket. Det Àr stunder som denna jag kan leva pÄ lÀÀÀÀÀnge.
Min hÀst pÄminde lite om Alfred. En vacker slank och stark nordsvensk. OtÄlig, pigg, svÄrt att stÄ stilla. Alldeles genomsnÀll. Ganska mycket vilja. Jag fick en skenande galopp pÄ en bred och fin stig nÀr vÄr guide gav kommandot "hÀr kan vi öka tempot".
Mina tydliga och allt strÀngare signaler för att stanna - alltsÄ tyglar, sits och röst - gav han sjutton i. Jag kunde inte lÄta bli att njuta. Med en kÀnsla av att jag skulle bli utskÀlld. SÄ blev det inte! SÄ snart de andra försÀkrat sig om att jag
var lugn och okej skrattade de bara. "Tarzan gillar fart". SÄ kom vi fram till VÀstanÄfallet med ro i sinnet och adrenalin i blodet.
Det var mÄlet med ridturen och hÀr vÀnde vi tillbaka. Red samma vackra led tillbaka. NÀr den breda mjuka stigen nÀrmade sig pirrade det i min mage. VÄgade de slÀppa ivÀg oss igen? Jajemen! Nu brydde jag mig inte om att försöka hÄlla igen. IstÀllet fick
Tarzan spring. Oj sÄ han flög ivÀg! En stund var det snudd pÄ sken-galopp men nÀr han mÀrkte att han fick galoppera lÀt han mig sakta tempot och vi rusade tillsammans genom skogen.
Vi kommer sĂ€kert kĂ€nna av utflykten bĂ„de hĂ€r och dĂ€r imorgon. Kanske allra mest i sjĂ€len â€ïž I tre timmar var vi ute. Klockan hann bli halv tre innan vi landade vid vĂ€stanĂ„fallet igen. Den hĂ€r gĂ„ngen med bil, för att Ă€ta vĂ„r picknick-lunch.
Jag landade hemma vid middagstid. VÀlkomnades av en glad pojke och doften av grillat. Fick kramas, bada pool, hoppa studsmatta. Fick en nyvaken Svea vid bröstet. Det Àr fint att fÄ smita ivÀg - och underbart att komma hem igen.