Till havet

En av anledningarna till att jag började jobba i skogen är att jag älskar vackra miljöer. Det gör mig så lycklig att få omges av fantastiska landskap! Skogen inte minst. Igår, på min jobb-torsdag, fick jag traktplanera på höga kusten. Köra förbi blå vikar och knubbiga bergsknalle, förbi charmiga båthus och röda små stugor. Sätta upp snitselband med utsikt över båtsegel och glittrande hav. Efter fyra timmars traskande i 30 graders värme tog vi (Dante och jag) oss ett välförtjänt dopp i ljummet, lent, bräckt havsvatten. Just då önskade jag att jag kunde knäppa med fingrarna och trolla dit hela min familj ❤️
 
 
Så idag fick jag med mig alla tillbaka till kusten. Lika varmt. Lika blå himmel. En ledig dag tillsammans i skärgårdsmiljö. Det kan inte bli mer sommar än så! 
 
 
Vi började i vackra bönhamn, mitt i fiskeidyllen, där turister nu guppade runt på diverse flytleksaker mellan båtar och bryggor. Här lekte Svea i sanden under ett paraply, Alfred och jag plaskade i vattnet och Daniel försökte gömma sig för både sol och människor. 
 
 
Sen försökte vi muntra upp pappan med loppis och hamburgare, åt en obligatorisk glass på bryggan och spanade efter glass-hajen i vattnet. Värmen riktigt darrade i luften. Jag såg fram emot nästa dopp, i en mer naturnära vik. 
 
 
Når jag insåg att resten av familjen tänkte sig hemåt när vi landat i bilen var jag tvungen att svälja och svälja för att dämpa besvikelsen. Jag var ju inte alls klar med min sommar-dag! Tack och lov förstod Danne. ”Jamen vi åker till fotsulan om du verkligen vill” och så gjorde vi det. Som tur var! För där, bland urskog och urberg framför en magisk kuliss, trivdes hela familjen ❤️
 
 
Vi har varit på rotsidan två gånger förr. En dejt på vårkanten när vi nyligen träffats, hand i hand över vindpinade stenar. Därefter en utflykt en augustidag med en nykläckt bebis i sele. Ingen av gångerna har det varit läge att bada, så vi visste inte riktigt hur bad-bart det egentligen var på den vackra klipp-stranden. Var det ens möjligt att gå i med småbarn? Svar - o ja och bättre kan det aldrig bli! 
 
 
 
De platta, mjuka, varma klipporna går i etapper med naturliga trappsteg att kliva på. Ett av stegen skapade en grund platå där både Svea och Alfred kunde plaska som i en liten barnpool. Vattnet var ljummet och alldeles klart. Sjögräs vajade under ytan. Horisonten verkade oändlig. Klipporna värmde gott på blåfrusna små kroppar. Ingen fick sand i munnen, i håret, i öronen, i rumpan, i maten och alla påsar och ni vet hur det blir på en sandstrand. Ja, det var lite magi över det hela! 
 
 
Alfred och jag simmade ut på lite djupare vatten innan vi gick upp till fikatalysen, i skuggan av en tall. Det var gott med kaffe, tyckte mamman efter en svalkande simtur. Det var mysigt med napp på en solvarm klippa tyckte Alfred, efter att ha badat tills han skakade. Det var roligt att leka räserbil på trätrallen tyckte Svea, som piggnat till av vattnet. Det var skönt med skugga och fin utsikt tyckte pappan. Alla nöjda, äntligen! 
 
 
 
 Så var det dags att sätta barn i sjal igen. Få några sista overkligt somriga bilder med blå himmel, blått hav och blåaste sommarsjalen. Traska tillbaka till bilen med ett barn som gungas till sömns på ryggen och ett som somnar ovaggad i bilen.
 
 
Åka hem till ett ännu varmare sollefteå. Till kompisar. Till mogna tomater, kära släktingar, en saknad hund och en lång kväll med vakna barn. Det är inte optimalt med två timmars sömn efter fyra på dagen 😝