Bam-Bam-Balans

Det är växlingarna som ger balans, inte sant? Oj så jag kan svänga just nu, från att bara vilja fly till en tom vrå och få famnen fri en stund till att vilja krama mina små nästan sönder och samman. Växlingar i humöret, och tack och lov i tillvaron också. För min familj förstår att en mamma behöver få var mer än så ibland. Få vara bara Sara.

(null)

Sara som tränar till exempel. I måndags sprang jag ner till skolan och njöt av att få jogga på isfria gator under solen igen. Sen hittade jag på roliga styrkeövningar på lekplatsen innan jag gick uppåt mot gymmet. På vägen mötte jag Susanne och Jennifer på rask promenad och hux flux fick jag powerwalka och prata i många kilometer. Så himla skön kväll som gjorde att jag njöt extra mycket åt att ligga packad mellan småbarnen vid nattningen. 

(null)
(null)

På tisdagen var det dags för jobb igen. Tidigt på morgonen åt Svea och jag frukost och sen åkte jag med pappa och Dante till sollefteå. Ännu en solig dag i skogen fick jag. Skare på snön. Talbok i öronen. Utmärkta rågångar. Två avverkningar hann jag planera, med lite extra god fika i magen. Jag trodde inte jag skulle njuta så mycket av att vara del av ett annat sammanhang, göra ett jobb, vara i mina skogar med Dante och trampa genom snön. Det får mig på något sätt att bottna i mig själv, den jag var innan barnen och fortfarande är. Tänk det behovet hade jag inte med Alfred men nu bejakar jag det och är glad att Daniel är världens bästa pappa!  

Bästa jobbet
(null)

Och bästa pappan 
(null)

Redan vid två började jag längta så hett efter barnen. Ja jag hade ju tänkt på dem hela dagen när jag lyssnade på poddar om barnuppfostran men vid tvåtiden var det som om någon drog i ett snöre mellan mig och barnen. Alfred som precis hämtats från förskolan av mormor och hade det alldeles toppen. Svea som sov så gott med pappa. Jag tröstade mig med de fina små meddelandena om hur bra alla hade det och mötte dem med öppna famnen vid fyra. Då var hela grannskapets barn glatt lekande i de härliga smältvattensjöarna.

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Fast redan på kvällen var det dags för mer Sara-tid! Då skulle vi träffad i hembygdsgården och handarbeta -och jag skulle få börja väva. Oj så peppad jag var! Äntligen!!! Svea följde med som vanligt såklart, men efter att hon lekt med mormor en lång stund somnade hon på min mage och lät mig väva och väva och ha så roligt.

(null)
(null)

Ja jag är så glad åt tiden då jag får tänka mina tankar och göra saker för min skull! Samtidigt kliver Danne fram och är superpappa igen. En dag fick jag smita in och vila en stund medan han höll igång ungarna. När jag kom ut lekte Alfred glatt, Svea sov i selen och Daniel var "helikopterförälder" som alltid fanns nära och lät Alfred hitta på sina lekar själv. Ack så välbehövligt och bra för alla inblandade! Älskade dem alla där jag kom ut efter att ha läst bok och pysslat på inomhus. 


(null)
(null)
(null)
(null)

Jag försöker såklart bjuda Daniel på detsamma! Låta honom träna och få stunder för sig själv. För allra bäst blir livet när vi hela tiden kan hjälpas åt, idag har det varit ännu en sån härlig dag då vi båda lekt och fixat, vilat och fått egentid. Hur ser ni till att få balans i livet? Vad vill ni hinna med för er egen skull? 

Kyrkis med min solstråle 
(null)
(null)
(null)


Vävning med sovande gullis på magen
(null)

Hämtning av sötaste två (null)

Bus i solskenet
(null)
(null)
(null)

Han den där underbara ❤️
(null)