Storheter
Igår var mamma, Alfred och jag på badhuset. Perfekt sätt att låta Alfie leka av sig en regnig förmiddag. Svea och jag agerade publik medan de lekte i barnpoolen och åkte rutschkana.
Innan vi åkte hem fick Alfred testa armpuffar. Tänk, min modiga tvååring hoppade då själv från kanten, hamnade under vattnet och kom upp med ett lyckligt leende. Sen simmade han själv! Mormor stod bredvid men han plaskade sig fram. Stolt pojke
och ännu stoltare mamma. Önskar jag hade haft mobilen i närheten då ❤️
På eftermiddagen lekte han med Wilma igen medan Svea sov gott i sjalen. Så stora de blev plötsligt, där de pratade, fantiserade och interagerade. Alfred fick en storebrorspresent och vi fick hemodlade tomater och en superfin blomma. Mest
av allt fick vi en härlig eftermiddag när jag fick prata lite med kompis medan barnen lekte. Tvåbarnsmamma helt plötsligt. Det kändes också stort!
Idag vet jag inte hur många gånger jag blivit stolt över min stora lilla pojke. När han pussat, klappat och tagit hand om lillasyster. Hämtat saker och velat att hon ska äta bredvid honom. När han själv sprang till toan, klättrade upp på pallen,
satte sig på sin ring, kossade, bajsade, ropade färdig och ställde sig så att jag kunde torka. Inte minst när han på kvällen fick följa med på fotbollsträning och sparkade med de stora barnen! Han och Lukas sparkade mot ett mål vid sidan men
med många tillrop och passar från de större barnen (i Lukas ålder) som hade träning. "Alfred, alfred, ta bollen nu" ropade de och var så himla goa med min plutt. "Kolla, han kan göra höjdare, Malin ska han vara med i laget nu?".
Min kavata lilla tvååring sprang med bollen vid fötterna, passade, sköt och gjorde höjdare. Jag kunde inte varit stoltare, och det var underbart att se glädjen lysa från hans ögon. Han längtar redan tills han får spela på riktigt!
En liten tjej på knappt en vecka utvecklas ju också snabbt. Det syns skillnad från dag till dag. Dragen blir tydligare när förlossningens skevhet försvinner. Hon blir allt mer lik sin bror. Ögonen öppnas och hon kan vara vaken mer. Det är
stort att se sitt barn växa.
Nu har hon fått ett eget babynest av farmor (det andra var mormors loppisfynd som vi lånat) och där ligger hon gärna en stund då och då.
Vi har lånat kläder av dockan för att slippa köpa fler i storlek 50 innan hon växer ur dem.
Idag vägde hon 3334g. Vi har träffat barnläkaren och fått "med beröm godkänt". Läkaren tyckte hon var stark, och jag håller med. Hon lyfter redan huvudet när hon ligger på mage. Precis som Alfred, stark sedan födseln! Barnmorskan
och läkaren applåderade dessutom sjalen (vi bar i ringsjalen) och tygblöjan som båda är bra för barnets höfter, och dessutom mysiga :-).
Vi passade på att göra lite ärenden när vi ändå var iväg på tu man hand. Nu har jag bland annat fixat en pärm och en fylla-i-bok och Svea också. Dessutom barnförsäkring 👍 Mycket man ska tänka på! Svea sov i sjalen hela tiden. Herregud, vad
skulle jag gjort utan bärdonen? Sjalens storhet kan inte överdrivas! Idag har jag burit i
1. Ringsjal på stan, snabbt, smidigt och mysigt.
2. Trikån hemma när jag pysslade på med babyboken, packade paket och pysslade med småsaker. Den har jag dock bytt bort nu för jag insåg att jag trivs bättre med vävda sjalar.
3. Bärselen på fotbollsträning (eftersom både ringsjal och vävd var i tvätten).
4. En kort vävd sjal när kvällsoron satte in. Då skrek Svea så att hon darrade, min lugna harmoniska tjej som så sällan gnäller. Hon ville inte ligga i nästet, inte ligga vid bröstet, inte gosa i famnen. Satte henne då i en sjal (nu var selen kall på terassen och de bästa spädbarnssjalarna blöta så jag försökte med allt annat först)
och innan jag kommit ner för trappen sov hon lugnt. Magi!
Vi fortsätter helt enkelt att ha det bra! Inatt sover Alfred hos mormor och morfar. Jag har en lugn kväll sedan Svea somnade i sjalen. Alldeles strax kommer Danne hem och vi ska lägga oss. Helt okej 🤗