En tur till Lögdeå

Första gången Alfred träffade Anna, en av mina närmsta vänner sedan jägmästartiden, var han inte många veckor gammal. Det var sommar, tokvarmt och han sov mycket och skrek en hel del. 

(null)

Några månader senare förevigade hon hans dop... 

(null)

... och därefter har vi fått till ett par träffar med några månaders mellanrum. 

(null)

Nu var det dock nästan ett år sedan sist och helt klart på tiden att ses igen! Anna och Johan har dessutom hunnit flytta till hus (!!!) och vi var självklart nyfikna på att få se hur de fått det. Fantastiskt bra var vår slutsats :-). 

(null)
(null)

De har hamnat i ett vackert gammalt hus i pittoreska Lögdeå. Där hade varken Daniel eller jag varit tidigare men vi föll genast för lugnet, de charmiga husen och blandningen mellan natur och aktiv småort. På de få timmar vi stannade han vi både plundra jordgubbslandet (Alfred), länsa faten med god lunch (Danne och jag), göra en utflykt till en sandstrand vid ån samt dricka kaffe. Kanske inte konstigt att vi blev charmade. 

(null)
(null)
(null)

Vi promenerade från huset, genom den lilla byn och ut i naturen. Passerade två hagar med hästar som såklart skulle matas. Alfred satt trygg och kaxig på ryggen på vägen dit, men var betydligt mer betänksam på vägen tillbaka när han stod liten och oskyddad på marken. Lika bra det tyckte jag, som gillar hästar men har respekt för tänderna och hovarna. Därefter gick vi över en äng, genom en skogsdunge och så kom vi till den fina sandstranden vid Lögde-ån. 

(null)
(null)

Vattnet var klart och kallt. Bara Anna vågade doppa sig på riktigt. Vi andra var mer eller mindre badkrukor. Danne mest kruka av alla den här gången. Han höll sig på land och lekte "ett skepp kommer lastat" med pinnar i strömmen. 

(null)
(null)

Alfred hade hur kul som helst med sanden och var inte alls besviken över bristen på varmvatten. Pinnar, sand och vatten, vad mer kan man begära? 

(null)

Anna knöt han an till bara minuter efter att vi kom fram, men efter hennes modiga dopp i ån var hon en riktig favorit. Resten av vistelsen var det "Anna Anna" mest hela tiden. 

(null)

Sen hann vi med att hälsa på en ekorre, fler hästar och så katterna såklart. Djur är alltid kul! 

(null)
(null)
(null)

Förhoppningsvis kommer vi oss för att åka tillbaka ganska så snart. Då föreslog Anna att vi skulle vandra Lögdeå-leden. Låter perfekt tycker jag :-) Vi har dessutom ordnat en passande födelsedagspresent åt Alfred (sovsäck, spork och drickaflaska), när vi ändå åkte åt rätt håll. Snart är han redo för riktiga äventyr i naturen! 

(null)