Stolt som en tupp

Ojojoj så stolt jag är över hela familjen idag! Med en tvååring, en 36 veckors bebis i magen och en hund kring benen har vi tagit oss upp på ett berg innan lunch! En bragd, och dessutom en rolig sådan 🤗

(null)


Middagsvalen heter berget vi skulle bestiga och det har vi sett från fönstret under samtliga år här i ottsjö-området. Vandringen beskrevs som brant men kort - beräknad tid 3 timmar. Vi räknade med minst 5 med en liten som vill gå själv, fikapauser, lunch osv. Klockan nio parkerade vi därmed bilen och började gå, med matsäck i väskan. Det var bara lite svårt att förstå vilket håll rundan började på... 

(null)
(null)
(null)
(null)

Vi var på väg i helt tokig riktning innan vi tack och lov vände om och hittade rätt. Det såg bra lågt ut till den där toppen! 

(null)
(null)
(null)


Jag hade, efter en del betänkande, tagit med ringsjalen som bärdon. Smidigt när barnet vill upp och ner, men inte helt optimalt för ryggbärande. Alfred ville inte alls sitta fast, men vi såg målet långt i fjärran och bestämde att han fick åka sjal första biten ändå. Det blev en lite strulig start på klättringen med flåsig och varm mamma, arg unge och halvdant knyt. 

(null)
(null)

Så vi gjorde det enda rätta. Ber med barnet, låt honom springa lite, av med tjocktröjor, upp igen. Därefter myste han riktigt gott en lång stund och vi vann snabbt höjdmeter. 

(null)
(null)
(null)
(null)

Så snart skogen byttes mot kalfjäll bröt vi för fikapaus. Då kändes det i både ben och flås av vi marscherat på bra. Alfred fick hoppa ut, kissa och äta kaka. Vi fick kaffe. Alla nöjda! 

(null)

Sen hann vi inte gå många meter innan vi stötte på nästa utkiksplats. Vid det här laget gick Alfred själv och vi stannade för att ta fler bilder och plocka lite bär. Igen anledning att skynda! 

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Stigen var brant men fin och målet närmade sig så Alfred fick fortsätta springa själv. Det gjorde han med bravur, vår duktiga lille tvååring. Omkring oss blev fjällmiljön bara vackrare och vackrare. 

(null)
(null)
(null)
(null)


Vi hittade en perfekt foto-sten... 

(null)


... och dokumenterade gravidmagen...

(null)
(null)


... innan vi klättrade sista biten till toppen med Alfred i ringsjalen.

(null)
(null)
(null)
(null)

Hurra vad vi är bra! Dags för korv och potatis. 

(null)

Och lite spring i benen förstås. 

(null)
(null)
(null)

Vila och bus.

(null)
(null)
(null)

På vägen ner turades vi om att bära. Det gick snabbt och vi var faktiskt vid bilen igen klockan tolv. Det tog bara tre timmar allt som allt! 

(null)
(null)
(null)

Vi var varma och trötta och stannade för att bada i en fors på väg hem. Mina modiga killar doppade sig men kag valde att förskona bröst och ömmande leder från iskallt vatten. Det var svalkande nog att doppa fötterna. 

(null)
(null)
(null)

Vattnet brusade med fantastisk kraft men vi hittade en skyddad liten damm som kändes säker. 

(null)
(null)
(null)

Alfred var vääääldigt trött och vääääldigt ovillig att sova när vi väl kom hem. Under gråt och arga utrop slocknade han tillslut intill mig i sängen. Duktiga stora lilla pojke ❤️