Bara vanligt vatten
Alfred stod länge och såg barnen cykla på en bana på torget. Önskade troligtvis intensivt att han varit lite äldre och lärt sig cykla han också. Nästa år kanske?
Åre är en mysig liten stad, men det är alldeles lagom att åka dit, vara turistiga nån timme och sen åka tillbaka till landsbygden igen.
Idag har samtliga aktiviteten handlat om vatten. Vatten på en massa olika sätt. Morgonen var lite kylig efter nattens regn, så efter frukost packade vi in oss i bilen och åkte en knapp timme till Sveriges största vattenfall - Tännforsen. Alfred var
nöjd och peppad i bilen, men det märks att det är tredje dagen med resa, han börjar bli lite trött och otålig. På vägen ner genom skogen plockade han med sig stenar som han skulle kasta i älven. När vi ville ta kort på kyssarnas bänk hade han
siktet inställt i annan riktning och blev aningen förbannad på sina krångliga föräldrar. Några goda pussar bjöd han ändå på.
Sen fick han kasta sina stenar ut i det brusande vattnet. Vilken kraft det är!
Vi gick en bit uppströms längs vägen, som lugnt hade klarat en barnvagnspromenad. Ingen fjällstig idag inte! Fallet var nästan lika häftigt att betrakta ovanifrån, och vi kom ända ner till vattnet (= jättebra för att kasta stenar).
Det var än en gång en motvillig kille som släpades ber mot sjön. Nu började han bli trött och ville ha tutte, men den låg kvar i bilen. Såååå orutinerat! Upp i sjalen (under protest) och en tumme i munnen så kunde han slappna av igen.
"Mamma kissaaaa". Ner från sjalen, ber med byxorna. Numera behöver han verkligen bara blöja nattetid. På vägen till sjön där vattenfallet landar regisserade han mig och kameran.
"Mamma här - nu utan Affed mamma". Resultatet:
Vi lockade med bad i sjön och "där kanske finns barn" och landade på en vacker men stenig strand. Men har man lovat så har man. Jag stod och balanserade på stenarna i vattnet en stund medan badpojke fick simma en stund kring mina fötter. Sen
dukade vi fram fika. Det behövde vi alla!
Tännforsen var fin men vi var kanske lite för trötta för att riktigt uppskatta den korta vandringen. Jag kände av luftrören under förmiddagen och Danne var snuvig och röd i ögonen - kanske har bott en katt i vpr stuga någon gång. Sista biten satt
Alfred nöjd på min rygg och längtade till tutte och mjölk i bilen.
I bilen somnade Alfred. Då svängde vi av mot ottsjö och parkerade vid hamnkafét. Där, vid vår lilla favoritby med vackraste utsikten, åt Daniel och jag lunch i lugn och ro. Laddade batterierna.
Alfred vaknade pigg och glad. På bryggan fanns en familj med två pojkar och en hund. På filten fanns köttbullar och pasta. I ryggsäcken en liter lokala jordgubbar. Laddat för en lyckad stund alltså! Alfred badade, pratade med folk, klappade hund, åt,
badade mer, klappade mer hund, åt igen osv. Familjen var väldigt trevlig och berömde både Dante och Alfred för deras sim-färdigheter. Dante tröttnade efter ett tag på busiga hundar och fick hoppa in i bilen. Därefter kändes det lagom att hoppa
in i bilen och åka vidare till nästa strand.
Vi har haft så sagolik tur med vädret! Igår var det ca 17 grader och lite blåsigt nör vi vandrade. Helt perfekt! Idag när vi hade planerat strandutflykt hade vi ca 25 grader och sol mellan klockan 10-14, trots att det utlovats regn vid tolvtiden.
Nästan ingen blåst utan härligt badväder. Först när vi varit på andra stranden en bra stund och Danne hunnit fiska lite bakom en udde blåste det upp rejält. En riktig "nu-kommer-det-regn-vind". Vi var ändå nöjda och packade ihop i god tid innan
första droppen. Jag var trött efter en halvdan nattsömn och längtade hem till stugan för att vila.
Jag hade nog sovit en timme när jag vaknade av en rejäl smäll. Ett ordentligt åskväder hade brakat loss rakt över oss. Ytterligare några höga brak fick vi alldeles i närheten innan det dundrade vidare på lite längre avstånd. "Vilken jäkla smäll" lärde
Alfred sig säga, där han satt och myste i pappas knä, sådär lagom mys-räds och exhalterad. Dante höll sig vid våra fötter och tyckte också det var otäckt. Jag började med maten medan det smattrade och bullrade kring oss. Vi öppnade till balkongen
och räknade "en två tre fyra fem - bang - en två tre fyra - bang". Alfred blev modigare och modigare. Flyttade ut i regnet och sprang in efter smällarna - "fem mamma fyyyyla". Det var härligt att få hänga inomhus och lyssna på ovädret. När
vi ätit korvstroganof regnade det fortfarande men mullrade bara lite i bakgrunden. Då tog vi på regnkläder och gick till lekplatsen. Vi fick gunga länge nästan utan regn innan det började sila mer ihärdigt igen.
Då var det lagom att ta en kaffe och glass på det lilla caféet intill. Alfred hittade en rutchkana, en gungälg och två barn. Bingo! Där stannade vi nästan ända till läggdags.
En relativt lugn och vilsam dag alltså. Imorgon bär det av hemåt igen. Det blir alldeles lagom.