Avbockat ✅
Alfred sover gott i det svala vardagsrummet med räven han ficl i fjällen. Han har ju inget älsklingsgosedjur att trösta sig med, men jag jobbar på att räven ska bli en trygg liten kompis nu när föräldrarna får en till att bry sig om här hemma. Det kan
behövas. Igår fick räven följa med på hundkurs på Hundraelvan. Den kurs om året vill jag att Dante ska få hos världens bästa Åsa!
Första gången jag och Dante var där var han inte ens ett år fyllda. Vi gick "vardagslydnad och aktivering" och fick genast ett stort förtroende för Åsa. Hon hittade genast rätt nivå för Dante och mig och har sedan dess hjälpt oss leka fram nya
färdigheter i vardagen. Andra året var jag gravid med Alfred och vi gick "tyst kommunikation och lugnande signaler". Jag sprang agilitybanan med magen i vädret och Dante var en stjärna bland alla andra hundar". Därefter har han tyvärr
blivit både hispigare, skälligare och mer avvaktande. Kanske en kombination av ålder, att bli åsidosatt och ett behov av att vakta sin flock.
Förra året fick Alfred vara med på kursen "aktiv familjehund". Massor med nyttiga och roliga lekar som alla uppskattade. Bland annat dansade vi freestyle med Alfie i sele. Och nu fick vi alltså presentera oss som lagotton Dante med matte
Sara, lillhusse Alfred och "lillasyster Leif" (Alfreds presentation) i magen. Samt räven förstås.
Den här gången visade Dante en ny sida för mig. Jag la ut hans filt på gräset. Han la sig ner och låg sen lugnt kvar medan jag höll koll på yrväder och samtidigt lyssnade på Åsa och de andra. Visst kom det något skall ibland men alla hundar, även Åsas,
skällde. Vi må gnälla på honom ibland men han är trots allt en "duktig hund".
Kursen handlade om klickerträning, något vi redan behärskar grunderna i men gärna övar mer på. Alla hade olika mål för sina hundar och vårt blev att träna Dante att plocka upp leksaker och stoppa i en burk. Kan vara mat utgift med två barn hemma! En liten
bit på väg kom vi faktiskt! Medan jag fokuserade på Dante gick Alfred runt och hälsa på de andra, men först efter att han lärt sig be om lov innan han klappade någon hund.
På en av kissrundorna runt huset fick han till och med gå själv med gamla fina Baloo i koppel. Vilken lycka!
Annars hängde han mest med Antonia och Ronja.
Alfred somnade gott på min rygg vid ett-tiden, men vaknade igen av solen bara efter någon minut. Fasa! Där trodde jag dagen tog slut. Jag bar en ledsen pojke till vagnen och satte honom med räven och tutte. "Nu ska du sova" - "Kan inte". Jag
hämtade mjölken och han satt snällt kvar och tog flaskan. Med dagissovningarna dom ett mantra i huvudet satte jag mig med de andra och åt lunch. Allt var tyst i vagnen. Två gånger smög jag och kikade när han satt stilla men med öppna ögon. Tredje
gången sov han. Herregud så skönt! Så kunde Dante och jag spendera två ostörda timmar tillsammans innan kursen tog slut :-)
Nu vaknar han nog snart bredvid mig i soffan. Får se om det blir bad på schemat innan de jobbande kommer hem.