Avkopplad
Ikväll har jag överlåtit åt Astrid Lindgren att berätta Pippi Långstrump. Lika bra det för jag hör ändå hennes röst i öronen för varje ord jag läser och ibland märker jag hur jag härmar efter melodi och allt. Så många gånger jag somnat till hennes bokband! Nu behöver man ju inte ens vända sida heller. Smidigt! Alfred somnade efter bara några minuter. Trött och snuvig. Jag tog tacksamt emot den lättsamma läggningen efter en tolvtimmars jobbdag. Fast idag är det ändå Danne som gjort det viktigaste arbetet och varit hemma med vår sjukling. Själv har jag flyttat mig från kontor till bil till markägarmöte till solig skog till bil och så tillbaka till kontoret igen. Omväxling förnöjer!
Ett nytt ord har jag införlivat också. Eller inte nytt egentligen, mer ett välkänt ord som plötsligt fyllts av innebörd. Har ni någonsin tänkt på hur vi använder ordet AVKOPPLING? Jag får genast upp en bild av en solstol, ett parasol, solglasögon och en bok. Typ semester på ett varmt ställe. Avkoppling = vila. Fast idag satt jag i bilen på väg hem och förundrades över hur jag varit borta från Alfred över tolv timmar idag, dessförinnan sovit själv under natten, jobbat åtta timmar dagen innan och haft en hel helg själv. Utan att gå sönder av längtan. "Jag håller på att bli avkopplad från Alfred, sakta men säkert" viskade mitt undermedvetna, inte odelat glatt. Avkopplad, tänkte jag sen. Ja, på något sätt är det ändå avkopplande att det inte rycker och sliter i en osynlig navelsträng så fort Alfred är utom synhåll. Ända sedan han började växa i min mage har han varit en del av mig. Han var i mig. Därefter på mig. Hos mig. Åt av mig. Levde genom mig. Jag kunde inte skilja honom från mig i tankarna. Ett VI fanns det, inget han och jag. Läste hans tankar. Kände hans känslor. Följde hans behov. Länge länge. Långt efter jobbstarten. Kanske tills nu. Tills snart. Eller sen... Plötsligt går jag en heldag med mina egna tankar, på jobb visserligen men ändå. Det finns avkoppling i det. Sen kommer jag hem och blir påkopplad igen. Det är det bästa av allt!
Jag har förstått att vila är ett tillstånd men avkoppling är en process. Det räcker inte med en eftermiddag, kanske inte ens en helg, för att koppla av från ett jobb. På en så kort tid kan man fylla sina behov av annat men man är fortfarande en anställd och bara kortvarigt befriad. Det krävs ofta en semester där tankekedjor och ansvarsbojor sakta lossas tills inte en enda del av hjärnan behandlar jobbfrågor. Då är man avkopplad från arbetet. Kanske hamnar man därmed i ett tillstånd av vila men man kan ju lika gärna bli indragen i konflikter, projekt eller enformig tristess. Det är alltså inte samma sak!
Det är så häftigt det här med att inkorporera ord och erfarenheter man lärt sig sedan länge men kanske inte riktigt förstått. Jag tänker att det är en del i att bli vuxen.
Nu ska jag läsa bok och snusa på bebis. Godnatt!