Go-Svea
Igår när jag, Svea och Anne-Marie var på Esters flörtade min lilltjej med en gubbe. "Jaha hur gammal är den hör lilla då?" frågade han. Tre månader svarade jag stolt. "Jaha, och alltid glad och sover hela nätterna förstås?" Ja faktiskt! Han
skämtade såklart, men så är det ju. Svea är nöjd och glad allt som oftast och sover gott vid min sida. Vaggan skippar vi för tillfället, på natten behöver hon närhet numera.
Annars är status-Svea typ såhär just nu:
- Hon älskar att ligga på skötbordet och prata med sina kanin-bilder.
- Hon jollrar mycket och ofta med ett härligt kvitter och ler stort mot de flesta
- Händerna är duktiga på att träffa rätt och gripa saker. Annars är de i hennes mun nästan för jämnan, om hon inte lyckas stoppa in våra händer där istället. Något måste man alltid bita på i alla fall!
- Hon älskar sin kanin och sin räv. De klappar hon och kramar och pratar med.
- Bröstet blir allt viktigare, särskilt kvällstid, som tröst och inte bara mat. Annars är det fortfarande sjalen som är bästa tryggheten när hon är ledsen
- Storebror är den bästa underhållningen i världen, lampor och skärmar kommer tätt därefter.
- Tungan är gärna utanför mun just nu och hon har ett härligt plirigt lite snett leende som hon gärna fyrar av.
- Hon är fortfarande nöjd i både vagn, sjal, på golvet och nästan överallt utom i en mörk bil så länge hon är pigg, mätt och har torr blöja.
- Svea är stark i kroppen, står stadigt på fötterna, balanserar bra i sittande och reser sig högt på magen. Hon kommer nog inte sitta innan fyra månader däremot, som Alfred gjorde. Vi väntar också på första skrattet och på vändningar mellan mage och rygg.
Överlag är hon ganska lik Alfred som han var vid 3,5 månader, men som jag minns det är Svea lugnare med mer fokus på saker och sig själv, Alfred var mer aktiv och utåtriktad. Att han vid 3,5 månader kunde åka vagn (med sittdelen) och ligga själv en stund
på kvällen var mer oväntat än att han satt själv och skrattade högt 👍.
Fast det där med tungan var tydligen lika kul för honom 👅
