sara.amsby.blogg.se

Just nu känns det som om min tillvaro darrar, fast på ett pirrande positivt sätt. Som om vinterdvalan legat tung och någon plötsligt slagit an en darrande ton på livets gitarrsträng.

 

Ja jag har skrivit liknande saker gång på gång de senaste dagarna, men det där långsamma uppvaknandet pågår fortfarande. Sakta med knakande lämmar reser sig tillvaron upp. Som en jätte som ruskar på sig och rätar en lem i taget. Börjar med en arm. Det är min egenvävda sjal som varit på gång sedan sommaren och där det nu bara återstår små trådar att fästa och kanter som ska fållas. Jag är dessutom igång och solvar om vävstolen igen för nästa bit av varpen. 

 

Andra armen sträcks mot himlen och det är ännu ett handvävt projekt, men med en betydligt skickligare väverska. Kortissjalen som jag ska ha runt halsen och kunna kasta upp barn i vid behov. Mitt minne av en fantastisk tid av bärande. En sjal som skriker Sara - som är skog i alla vackra färger - med namnet rövardotter. Idéerna har bollats i månader. Nu är varpen på vävstolen och inslaget redo att färgas. Snart ska Monica börja väva ❤️

 

(Test av färger till inslag)

Jätten sträcker ut och väcker upp ett ben. Det visar sig vara fusionen på jobbet som vaknar. Stämmorna har röstat ja och då händer plötsligt saker varje vecka. Strukturen tar form. Det klarnar sakta. Imorgon får vi ny information om framtiden. Samtidigt går arbetet med kontraktering och traktplanering vidare och rullar allt bättre allteftersom solen stiger över trädtopparna. 

 

Så rätar jätten ut andra benet som knakar och knarrar förskräckligt. Det är köksrenoveringen som kommer till liv. Vi börjar få en bild av vad som måste göras, hur mycket pengar som ska lånad och vad vi ska ta tag i själva. Snickar-Jesper kommer redan i april och byter tillbaka fönster till ursprunglig lösning och lägger golv när han ändå är igång. Då är bollen i rullning. Träbiten lovar vara snabba med köket när golvet är på plats. I mitten av april ska vi alltså ha rivit ut allt det gamla, fått fram och gjort vid väggen, förberett allt. Sen kommer det nytt på plats. Trä och timmer - så som huset vill ha det, och vi såklart! Vi slipper en renoveringssommar, då har vi istället ett nytt kök att njuta av. Eller nja, en del kommer vi nog ha att göra ändå, med lister och smådetaljer, men det blir förhoppningsvis mest skoj. 

 

Tillslut reser sig tillvaron i hela sin mäktiga längd. Då konmer våren vara här. Blommorna kommer knoppas, i rabatten och i mitt växthus. Inamn maj är slut är fusionen genomförd, köket monterat, studsmattan åter på plats och jag traskar i trädgården med silkeskalera runt halsen och glada barn kring benen. Det är min målbild ❤️ Därför darrar nu min tillvaro ochdet är mer pirrigt än jobbigt.