Syster och bror
...jag tänker en hel del på det där just ny, balansen mellan att fokusera på Alfred och att inte missa Sveas första tid i livet. När Alfred var tre veckor gammal hade jag knappt tagit blicken från honom känns det som. Allt kretsade kring det nya lilla
livet. Jag försökte få in rutiner på när han skulle äta och sova (han skrek så hemskt om han inte sövdes i rätt ögonblick för han ville helst vara vaken) och all vakentid ville jag ta tillvara. Tröttande men också underbart. Fast vid tre veckors
ålder sov även han en hel del, till och med i vagnen inser jag när jag kikar bakåt i bloggen.
Svea hänger mest med. Sover mycket, vaknar och skriker lite, ligger vid bröstet och somnar igen. Hon skickas från famn till famn eller stoppas ner i sjal eller sele för att vi ska klara av både Alfred och oss själva. Å andra sidan innebär
ju det att hon nästan alltid är nära och har mycket tid med både mig och sin pappa. Allra bäst sover hon i stoj och stim. En stökande storebror är en härlig trygghet att slumra till.
Än så länge har jag tyckt att om Svea bara har mat, närhet och torra blöjor så är det viktigare för mig att lägga fokus på Alfred. Hela familjen mår bra av att han inte känner sig åsidosatt utan blir stimulerad och sedd precis som innan.
Dessutom är det ju oftast rätt så roligt att umgås med honom 🤗
Det har fungerat väldigt bra! Alla runtomkring har hjälpt till och stöttat i projekt "få Alfred att må bra" och sett till att han alltid haft uppmärksamhet från någon.
Alfred har dessutom blivit väldigt stor på många sätt. Nu tar han på sig byxor, strumpor och stövlar själv. Tar av sig skor, jacka, tröjor och dressar. Han går på toa själv och dukar av sin tallrik (ibland). Han försöker dessutom
bestämma en himla massa och är snabb som sjutton om han sätter av åt fel håll. Alldeles säkert har han blivit påverkad av att han nu är storebror, men inte alls på något negativt sätt. Han är stolt och har vuxit i sin roll!
Lillasyster tar ju liksom inte så mycket plats, skriker inte så farligt, är mysig att pussa på och härlig att amma bredvid. Idag sov hon tre timmar i vagnen efter frukost och lät storebror spela fotboll med kusin William och därefter vara i centrum
när vi traskade till vindskyddet och grillade korv.
Jag kan dock sakna närheten med Svea, den som jag och Alfred hade. Nu är hon snart en månad gammal, är mer nyfiken och har fått stora ögon som följer röster och föremål. Nu börjar det bli allt viktigare med den där tiden vi har tillsammans
bara hon och jag. Blöjbyten i lugn och ro där man kan pussas och prata. Långa amningar där jag lägger bort telefonen. En timme med småplock och vaken lillflicka hemma i huset. Nätterna då vi sover tätt intill, hud mot hud. De där stunderna
som stärker bandet mellan oss två, mamma och bebis. För trots att hon inte kommer vara ensam om min uppmärksamhet, att hon alltid kommer präglas av att det finns en till unge som redan fångat mitt hjärta, så är hon ju min efterlängtade lillflicka
❤️
Och skulle hon nu fö lite mindre fokus från mig än vad Alfred fick så har hon ju en ständigt närvarande storebror som överöser henne med pussar och kramar. "Älkkar dig Fea" sa han imorse i sängen. Då smälte jag såklart! Finaste
syskonen, så glad att ni alltid har varandra.