Solskenshistorier
Hon är världens ljuvligaste lilla pärla som gör allt så lätt för oss. Om storebror var härligt pigg och nyfiken från sin första stund på jorden, så är lillasyster sömnig och tillfreds. Allt är enkelt än så länge. Hon ammar, sover, tittar sig förundrat
omkring, somnar igen.
Kissar, bajsar, tar napp, tar flaskan. Trivs överallt. I alla famnar. I vagnen. I babynestet. I sjalen. I selen. I bilen.
Och Alfred? Han älskar lilla bebisen med hela sitt stora varma hjärta. Hon är hans bebis. Hans mirakel. Han håller så fint, klappar, pussar, sätter i nappen och pysslar med fingrarna.
De ammar sida vid sida och hon sträcker ut sin lilla hand och han tar den i sin stora. Två små grisar vid två stora bröst. Hon är så trygg med storebror att titta på.
Fast det är jobbigt att blir storebror också. Inte oväntat är Alfred trött, gnällig, mammig. Vill upp. Vill suga boppe hela tiden. Vara nära. Vara liten. Samtidigt bestämma över allt hela tiden. Trillar ihop i en blöt hög när han inte får viljan igenom.
Det är tur att han har en stor klan av familj och grannar som leker och finns nära, samt en frisk och stark mamma och en lugn syster. Vi gör allt för att han ska ha det bra!
Ja, jag är förundrad över hur bra allt går. Hur kroppen återhämtat sig. Hur tillvaron flyter på. Inatt fick vi till och med sova hela familjen! Jag inser att det inte alltid kommer vara så här lätt, så vi njuter bäst vi kan ❤️
