Räddad
Inte en chans att vi skulle hinna, och när jag ringde för att meddela misstaget fick jag bara besked från telefonsvararen att "vi ringer upp dig klockan tjugo. i. tio. om du vill ha en senare tid..." Därmed var den sovmorgonen förstörd. Jag kom
in till en längtande Alfred med stress och skam i magen. Väntade ut min telefontid. Kände inget av lugnet en sovmorgon bör ge. Dessutom berättade mamma att de hade peppat iför besöket hos hästen Ollie, och tittar på hästfilm hela morgonen. Men det
besöket blev ju uppskjutet en vecka - risk för stor besvikelse. Jag försökte trösta mig med att jag iaf skulle hinna städa huset. Det hjälpte föga.
Räddning nr 1:
Kvart i tio ringde Barbro, bvc-sköterskan, och sa med trygg och glad stämma att "kom in nu och stressa inte". Ojojoj så skönt! Alla kan vi göra missar, nästa gång jag har en morgontid sätter jag alarm.
Hon var 54cm lång och vägde drygt 4kg, vår gullunge! Allt såg fint ut förutom den röda rumpan, och så fick vi lite tips för magen som ofta kniper efter maten. Sen åkte vi direkt hem till killarna utan att komma ihåg att fylla den halvtomma tanken...
Räddning nr 2:
En av våra trevliga maskinförare hälsade oss välkomna att hälsa på deras hästar under eftermiddagen! Så när Alfred sovit och lekt lite på gården packade vi väskan och åkte mot Näsåker. Jag hade aldrig varit hemma hos dem men hade telefonen till hjälp.
Halvvägs insåg jag att vi ju inte tankat 😧 Hur många fel får man göra på en dag? Skulle jag fastna på vägen nu, ensam med tom tank och två ledsna barn? Med is i magen körde jag till Näsåker och kunde fylla på med ganska god
marginal. Pjuh! Sen körde vi bara fel två gånger innan vi kom fram.
Därefter gick allt bra. Alfred var lite rädd vid första matningen och vågade inte gå fram till hästarna med moroten. Därefter morskaste han upp sig rejält och ryktade både hovar och mage som den naturligaste sak i värden. Svea sov gott på magen.
Så fort sadlarna kom på och Alfred fått låna en fin hjälm ville han upp och ruda. Hästen Kitty hade fått en westernsadel med bra knopp att hålla i. Linda kastade upp Alfred och så satt han själv stolt och nöjd. Jag riiiider!
Först red han några varv runt paddocken med snälla Alma som ledsagare. När jag tyckte han fått en ordentlig ridtur föreslog Linda ett varv i skogen. Jajemen tyckte lillpojken och så gick vi en riktigt fin runda.
Sen ville han byta häst och då tig de några "hinder" också. Alfred var otroligt stolt över att få "hoppa".
Mot slutet fick även jag prova rida lite. Så himla kul! Även om jag hade fullt sjå att hålla mig kvar i trav och galopp 🙈
Medan jag skumpade runt med Adde fick Alfred hölsa på höns, ankor och kycklingar.
Innan vi åkte hem hann han mata både höstar, kanin och degu också. Underbart för vår lilla kille! Vilken lyckad utflykt 🤗
Det blev en väldigt bra fredag trots allt, och städningen - den fixade Danne 👍