Då var det dags för första omgången av astma med två barn hemma. Ändå rätt sjukt att jag klarat mig så bra i nästan två månader, och långt därförinnan också. Idag är jag iaf tung i andningen och slut i kropp och knopp. Såklart en underbar mamma ändå -
eller inte! Har ägnat förmiddagen åt att skälla ut Alfred för att han är trött och gnällig eftersom jag är, just det, trött och gnällig. Massor med bonuspoäng till mig 🙈 Orkar inte ha två barn hängande vid kroppen. Får därför en ledsen tvååring
som gör allt för att få mig engagerad. Varför gjorde inte evolutionen att barnen blir duperglada och självständiga när mamman behöver det? Nu ägnar vi dagen åt att överleva. Imorgon kanske jag får rymma och låta Danne vara superpappa när han är ledig
👍
