Snuvan och Döden
Alfred och Danne sov hos farmor och farfar inatt. Svea och jag sov tungt och gott!
Först vid lunchvilan fick jag krama på min goa, trötta och kramiga pojke igen. Han var nog på tröskeln till förkylning och kunde varken sova eller äta ordentligt. Trots det fick vi en väldigt fin allhelgona-känsla så snart mörkret föll. Vi åt pumpasoppa
och gjorde en utflykt till kyrkan.
Där pratade Alfred och jag om döden. Om min mormor som vakar över oss. Om Maj-Britt i vars hus mamma och pappa nu bor. Om hunden Coili som ligger död i Leifs trädgård.
Tände ljus och brände ett meddelande så som jag gjort till tradition.
Ljuständning bär jag med mig från när min mormor tog med mig och lillebror i Malmö. Åkte buss till kyrkogården. Fick tända ett ljus bland alla tusentals. Tänka på himlen och änglarna och alla som saknar eller saknas.
Efteråt gick Alfred och jag in i kyrkan.
Jag visade korset och berättade om Jesus.
Sen berättade jag om dopet, att Alfred är döpt, att Svea ska döpas.
Mina barn får tro som de vill om de vill, men det känns viktigt att de lär känna den kristna tron, och helst flera andra också. Det är ju en del av kulturen, historien, samhället. En barnatro kan också vara trygghet, värme och en osynlig hand att greppa
efter när man är ensam. Jag har alltid trott på en gud, gör det fortfarande även om jag inte utövar det, men är den enda i min familj om det. Den tron kommer bara inifrån.
Medan vi var på kyrkogården ringde klockorna. Det var mäktigt, vackert, lite läskigt och väldigt stort för min lillpojke. Han ville hålla min hand men tittade förundrat mot klocktornet. Ja, hela upplevelsen med dimma, mörker, ljus, ljud och skuggestalter
gjorde helt klart intryck på en liten tvååring!
Sen åkte vi hem och åt efterrätt och popcorn medan små monster knackade på dörren. Lite läskigt med utklädda barn också tyckte Alfred, som såklart också fick bli fin och knacka på en dörr. Mormor och morfar lekte skrämda av den fina katten ("inte
falit mormor, jag är bara en katt") och bjöd på fruktgodis.
Nu rosslar Alfred i sömnen. Svea har sovit selen flera timmar och sover fortfarande i vaggan (för se hur länge det varar, hon borde vara hungrig) och jag ska också släcka och blunda nu. Godnatt!