sara.amsby.blogg.se

"Tackåmycket hjälpen!" "Ja gärna tack" "tackförida det var rolitåträffas" "älkkar dig mamma/mormor/fea" "tycker om dig" osv. Han plockar ofta undan leksakerna spontant, tackar för maten och är sådär osannolikt välartad (när han har lust och ork). Mellan varven måste vi såklart se till att han inte blir för uppskruvad, att han inte kastar saker eller slår eller kramas för hårt. Han är trots allt två år! 

Det är dessutom så roligt att göra saker med Alfred nu. Allra helst vixensaker, tycker jag åtminstone. Han är bästa medhjälparen när jag handlar. Kommer ihåg saker jag glömmer och tjatar sällan. Matlagningen blir mycket roligare när han står vid grytorna och på farsdag bakade vi tillsammans. Perfekt aktivitet! Igår (måndag) var vi ute på förmiddagen och var inte helt motiverade till lek. Då började vi istället kratta löv och elda. Plötsligt flög tiden och vi fick massor gjort! Så väldigt mycket trevligare än att sparka på en boll tycker jag. 

På eftermiddagen tog jag med mig Svea på efterkontroll hos bästa barnmorskan. Inte för att hon inte kunde stanna hemma, utan för att jag ville visa upp underverket. Det uppskattades! Svea var lugn, mysig, pratig och glad. Satt gärna i Nickans famn och var alldeles nöjd i babyskyddet när det behövdes. Världens goaste lilla bebis! Allt såg bra ut, jag är hel och på väg mot ett riktigt bra knip. Jag fick dessutom insatt en kopparspiral, spännande! Nu är jag så nöjd med mina två barn. 

Ja, besöket var himla trevligt men solkades rejält av insikten att det här är det sista jag kommer göra på VOON. Fredag är personalens sista arbetsdag. Denna fina vårdcentral, som byggdes ur folkets längtan efter trygg vård och överträffade allas förväntningar, den tvingas nu i konkurs. Trots att ådalen samlat in över en miljon på bara några dagar. Trots att den kunde räddats om den fått uppskov med några betalningar. Trots att den fått dra det tyngsta lasset med vårdkrävande patienter och mest behövde tid att stabilisera sig med lagom mkt personal och en mer blandad patientgrupp. Det är så sorgligt! Ytterligare ett svek från politikerna. 

Nu har vi några lugna dagar framför oss. Idag går solen upp över gråa novemberdimman. Livet fortsätter på vackra landsbygden, med eller utan samma trygghet som storstaden erbjuds. Det är trots allt här jag vill bo! Jag önskar bara att vi kunde få lov att ta saken i egna händer, när nu de som styr landet inte är intresserade av att ha en levande landsbygd, utan att bli motarbetade. Hoppas att det här livet fortfarande är ett alternativ när mina barn blir stora!