Nästan som fasta
Det började med att vi tittade på en bit av ett program om olika dieter och började prata om hur vi inte skulle prova någon av dem. Tänka att fasta till exempel och bara få äta efter solnedgång - då skulle man säkert sätta i sig en massa onyttigheter
eftersom man var vrålhungrig.
"Men många fastar med annat än mat på den kristna fastan - ingen rökning, ingen alkohol, ingen mobiltelefon".
Vi kom överens om att det sista vore rätt nyttigt (röker och dricker för vi ju ändå inte). "Tja varför inte" tänkte jag efteråt och bestämde mig för att prova. Första veckan i månaden, men jag tar bara bort sociala medier och slösurf. Messenger, ringa,
skicka sms och (efter lite eftertanke) blogg får jag fortsätta med. Kanske för jag lite annat gjort den veckan. Rita eller sticka eller bara ha lite mer fokus på Svea under Alfreds vila.
Så startade en grå och mörk november-vecka med dimma och frostiga dagar.
Under helgen som var fick vi som tur var lite inspiration till pyssel som jag ska introducera så smått. Perfekt för den grå och kalla tiden! Det var skolan och hembygdsgården som ordnade en underbar vernissage med förskolebarnens alster.
Har ni sett så fantastiskt?
De här älgarna vill jag göra med både Svea och Alfred.
Måla på stenar måste vi ju prova på - ögon har jag köpt så det enda som behövs är färg, vilket vi har massor av. Stenar och pinnar är ju bara kul att samla.
Att måla med ett sugrör är ju hur skoj som helst! Det hade jag glömt bort att vi gjorde som små. Har för mig att vi hade socker i färgen men det får jag nog googla på. De här känslofigurerna blev så söta!
Vi hade på det hela en mysig stund på hembygdsgården med fika och lek.
En annan källa till lek-inspiration är barnprogrammen vi ser på morgnarna. I ett avsnitt av Greta Gris lekte de "regniga-dagen-leken" och gömde ett föremål som barnen skulle hitta. Det har vi lekt massor inomhus. Härom dagen tig vi det till en ny
nivå och tog med räven till skogen. Det var en frostig och fin morgon när jag inte alls ville sitta inomhus. Vi började med att klippa lite i mormors trädgård i väntan på pappan.
Sen gick vi till skogen och jag kutade in för att gömma räven.
Alfred letade duktigt och blev lika stolt varje gång han hittade sin kompis.
Två granngubbar fick vi också med oss som spänt följde med i leken.
Vi har hunnit med en hel del annat roligt också de här dagarna. Öppna förskolan och kyrkis, lek hos mormor och morfar, hos farmor och farfar och hos kompis. Ändå har dimman legat lika tungt i huvudet som ute i trädgården. Höstsnuvan slog till hos
oss alla och har precis börjat släppa. Nätterna har varit lite tjorviga och Alfred har sovit halvdant flera dagar. Men visst är det konstigt, idag har jag haft sovmorgon och är pigg, och då minns jag nästan bara alla höjdpunkter som varit.
För ungarna är ju ändå nästan bara gulligast i världen!
