Det känns som semester
Den här dagen har varit helt fantastisk. När jag satt i gräset - med fika på Alfreds lilla bord, en lycklig pojke som sprang mellan poolen och vindruvorna, mina föräldrar intill och en sambo i hängmattan - då tänkte jag tillbaka en månad och insåg att
det här var precis vad vi önskade oss i snön och slasket. "Tänk sen när man slipper ta på ytterkläder och Alfred springer ute mellan poolen och sandlådan medan vi fixar i trädgården". Det är nu det!
Vi fixade med småprojekt hela förmiddagen medan mina föräldrar höll ögonen på Alfred. Grävde ner en clematis (om är omsorgsfullt skyddad mot kyliga nätter), rensade i rabatter, fick upp hängmatta och stora trägungan vi alltid haft på terassen.
Daniel började på en fin kant med stenar på en rabatt. Min pappa såg över deras cyklar och krattade. Sånt där fix i sakta mak!
Vi cyklade till en granne och fyndade skrinda på emed loppis, pratade med andra grannar och fick tomatplantor och blommor från deras växthus. Tiden gick härligt långsamt!
När Alfred sovit åkte vi till Esters Bohag igen för att visa mina föräldrar vår nyfunne pärla till affär. De älskade den också, som jag visste att de skulle! Jag hade tagit mått i sovrummet om utifall att jag skulle hitta en bra byrå till mina kläder
(är trött på hyllan med papplådor nu och vill samla alla kläder i byrå + klädstång). Det gjorde jag! En Superfin gammal byrå i vitt med fina beslag. Nu blir det till att rensa och fixa så att jag äntligen får lite ordning i garderoben! Bilder
kommer :-) Pappa hittade både luffarslöjd och en stor mjölkkanna. Alla nöjda.
Byrån bärs in i bakgrunden
Dagen avrundades med grillning och en promenad förbi bäcken och vindskyddet. Vid det laget hade jag ont i hela kroppen men ville inte riktigt ge mig. Tack och lov för att jag slapp foglossningen förra graviditeten, så himla opraktiskt! Det bränner och
kryper och värker och man blir så himla otymplig :-(
Nu på sena kvällen, när det är dags att somna igen efter ett par timmars snusande vid läggningen, när kroppen värker och Alfred skriker efter mamma och Daniel också är helt slut och vill sova - då är det skönt att veta att vi snart kommer vara fyra
vuxna på två små barn här hemma. Ibland ännu fler när Daniels familj är här. Plus alla andra fantastiska människor vi är omgivna av! Det är så otroligt bra, önskar att alla fick den möjligheten :-)
Nu avrundar jag denna vecka, då jag haft en fin sjal på semester och nästan haft semester själv med röda dagar och röda grader på termometern. Tack tack livet, jag känner mig redo för en jobbvecka nu.
