Vecka 20

Nu är vi snart halvvägs igenom. Vecka 20 har precis inletts. 


(null)


Bebisen sparkar och fladdrar i magen, mest vid läggdags men nu känner jag den även i vardagen. Skönt och mysigt! Jag mår i allmänhet bra i graviditeten. Har haft lite magknip (troligtvis pga trög mage) ett par dagar och känner en del tyngd neråt. Knölen jag hade på magen förra gången (ev navelbråck sa läkaren då, jag är lite tveksam) är tillbaka en bit under magen, längst upp vid livmoderkanten. Lite öm är den men i allmänhet inte ivägen. Har även lite halsbränna ibland men inget illamående längre. 


Magen växer och växer och växer. Förra gången hade jag ett liiiitet put i vecka 19-20. Nu syns magen tydligt under kläderna. Ingen aning om hur mycket jag gått upp i vikt men jag äter och äter och äter (less på att äta just nu) och vilar mycket. Verkar ge resultat! Om en månad ska jag på nästa BM-koll och få det svart på vitt :-) 


Hår och naglar har också börjat växa. Jippi! Finnarna är dock kvar. 


Jag har plockat fram gravidkläderna och njuter sv mjuka midjor och sköna klänningar. Känner mig mindre "tjock" och mer gravid nu än när jag försökte få vanliga kläder att funka.


Vi har börjat skriva namnlistor. Mamma har stickat lite kläder. Jag har typ tingat ett babyskydd från en kompis och börjat fundera på vad mer vi kan behöva. Alfred pratar om bebis i magen och vill krama och pussa magen allt oftare. Längtar tills han och Danne känner sparkar! 


Jag lyssnar på förlossningsvården för att det är skönt att få utlopp för bebistankar. Är noll orolig för förlossningen dock och känner mig öppen för det mesta (men hoppas förstås att vi slipper komplikationer). Känns som det är lååångt fram fortfarande, samtidigt går tiden fort. Både bra och dåligt (vill ju att sommaren ska vara för evigt nu med vinter i kropp och själ). 


I övrigt är jag som jag skrivit innan inne i en astma-dipp och är allmänt trött, seg och aptitlös. Tung andning i vardagen. Lätt till anfall om jag pressar luftrören. Bebis får stå ut med diverse mediciner för den här gången står jag inte ut med något utan gör allt för att må bra. 


Tja, ungefär så är det halvvägs in i min andra graviditet :-).