sara.amsby.blogg.se

Den här dagen började klockan fem. Jag var trött. Försökte sova med Pippi Långstrump på plattan en stund. Alfred svarade genom att banka plattan i min mage varje gång jag såg ut att somna. Masade mig upp när filmen tog slut. Lagade frukost med gnällig pojke. Såg en lång dag framför mig. Men det blev inte så illa. Det blir sällan det! Vi gick till en granne en stund. Hälsade på stora hundar. Drack kaffe. Tjugo i tio undrade jag om man kunde äta lunch och ta en tidig sovning, men sen drog vi fram lite gömda leksaker och möblerade om istället och tiden sprang iväg. 

Kistan med briotåg och klossar var ännu roligare än förra gången.

Alfred är så duktig på att stapla och blir både arg och förtjust när stapeln välter. 

Vi häntade dessutom en annan pall och lite böcker från mamma och pappas hus. Nu kan Alfred tvätta händerna utan att jag måste hålla i pallen för att den inte ska välta. Imorgon får han en ny större potta också 🤗 En lång stund roade han sig med vattnet. En liten del av mig måste blunda för det faktum att det rinner bort mycket vatten nu. Att vi kastar mer mat än någonsin förr när A inte äter upp. Att bilen går på tomgång för att bli varm. Att jag inte är så himla miljövänlig för tillfället helt enkelt.

Dante hade önskat sig en längre promenad hem från hundkompisarna men fann sig i sin lott och varvade kökssoffan med den smältande trädgården. 

Sen fick vi tack och lov 2 timmars vila då både Alfred och jag sov. Kan inte påstå att jag var pigg efteråt men det kändes onekligen bättre. Vi gick ut igen, med ambitionen att ge Dante sin promenad, och fastnade hos grannbarnen. Klättrade upp på ett tag och hoppade ner. Gick hundra meter, klättrade runt i snön. Gick tillbaka. Dantes förhoppningar grusades. Alfred var i sjunde himlen. Jag var glad att Alfred var glad. Så är det att vara hund, sist i priolistan. 

Vi fick lite energi av den där lekstunden. Åkte till stan för att handla. Mitt i middagstid. "Maaaat" sa Alfred i bilen. Tack gode Gud för att Ica har ett lite café där man kan äta varm korv eller räksmörgås! Mätta och glada högg vi en vagn med en bil på. Lycklig Alfred. Efter en minut kom han på hur man klättrade ut bältet. Olycklig mamma... En liten stund orkade han vara duktig pojke. Höll sig nära, tig inget, klättrade in i bilen när jag la varan i vanen. Sen tog tålamodet slut. En rymning. Två. Skrikande pojke på golv. Då var jag så glad åt andra räddningen den här handlingen - jag hade stoppat sjalen i vagnen! Snabbt upp på ryggen. Nappen i munnen. Nöjd Alfred. Så kunde vi handla klart i lugn och ro. Jag ville vända mig om och buga för alla kundvagnar. Kände att jag gjort en bragd! 

Dante fick sin promenad tillslut. Sen fick Alfred ägg och svamp och jag fick varma mackor. Det kändes som en revansch på den dåliga starten på dagen.