Har nog gått i ide
2104 hade vi haft en slaskig och sol-lös vinter i Umeå och jag kurade inne, ritade på plattan, kämpade med hemska astmaanfall och undrade vad framtiden skulle bjuda på.
2016 hade jag tröttnat på bylsiga vinterkläder, strulade med att fotografera mörka dagar, längtade efter tid att redigera och katalogisera bilderna och försökte vara en bättre, gladare och mer närvarande mamma.
I år är det struliga nätter, förkylningar, hopplös trötthet och än en gång de där vinterkläderna som solkar den snöiga och riktigt fina vintern. Jag tycker att vi trots allt gör ett riktigt bra jobb med att fylla dagarna med en lagom blandning av
vila, frisk lift, bus och skratt.
Igår hade jag och Alfred en dag för oss själva medan Danne jobbade långpass. Vi utnyttjade lagom temperaturer och den nya overallen och var ute både innan och efter lunch.
Först pysslade vi mest på hemma men efter lunch åkte vi till stan och lekte lite i vinterparken. Alfred tyckte det var kul att halka runt på isen och åka rutschkana på rumpan med mig. Dessutom var där ju andra barn han kunde titta på. Alltid en bonus!
Fast mest var vi ändå inne och tog det lugnt. Efter förmiddagens ute-lek i trädgården ville Alfred läsa pixiböcker. Han har en hel väska full och vi låg i soffan och läste bok efter bok efter bok. När jag plockade upp den tofte såg jag plötsligt att Alfred
som at mitt i läsandet. Innan lunch. Oups! Han sov i nästan två timmar och jag passade på att slumra en stund jag också.
Idag tog vi det ännu lugnare. Jag fick hela förmiddagen för mig själv. Kunde sova ikapp efter en strulig natt, rensa mina klädlådor och ligga och läsa. Har saknat den där långsamma tiden med bara mig själv insåg jag när jag läste om tiden i Umeå! Har
varit så van vid att vara ensam mycket och pyssla, springa, promenera, läsa. Nu är det alltid någon som har anspråk på min uppmärksamhet. Alfred, Dante, jobbet. Jag blir ganska slut av det faktiskt!
Vid ett sövde Daniel Alfred och sen sov han till halv fyra. Vi kunde sitta och prata inredning, resor och annat sånt där som vi gillar att diskutera. Kvalitetstid! Tänk, den lyxen vågade jag knappt drömma om förra året.
Efter bad, middag och promenad plockade jag fram lite utklädningskläder för att muntra upp Alfred. Han vaknade nämligen med kleggiga röda ögon (förmodligen ögoninflammation) och var om möjligt ännu tröttare och kramigare än innan. En liten stund
hade han åtminstone kul och så tog vi oss fram till läggdags ännu en dag.
Nu är min målbild SOL SOL SOL SOL. Då brukar hjärnan vakna upp litegrann! Tills dess får vi väl sova oss igenom alla timmar vi kan, och de andra brukar gå de också.
