I stallets strå
Smällkall vinterkyla fick definitivt inte stå emellan när det vankades ridnings vi klädde oss i lager på lager på lager på lager med ullkläder. Fast nog var vi glada åt stallvärmen, fikat och den gemytliga pratstunden efteråt. Särskilt jag som
klädde av mig både barn och ytterkläder när jag fick chansen att hoppa upp på hösten bakom Alfred. Världens finaste häst Olli!
Idag var Olli klädd i pepparkaksvoljock och voltigegjord. Därmed fick Alfred göra premiär som voltigör, efter att han med lite tvekan godkänt att även jag fick hoppa upp på hästen. Det var ju liksom han som skulle rida, inte mamma. Sen satt
han med ett brett leende medan Olli travade, inte ett dugg läskigt tydligen!
Därefter var han medgörlig när jag ville göra konster och kunde både släppa händerna och stå på hästen. Inte så väldigt utmanande i fysiskt för vår lille akrobat, men vid 2,5 är det tydligen jättesvårt att göra något mamma eller pappa ber om, något
man inte själv kommit på, så bara det var ju en bragd!
Vid fikat fick Alfred finaste julklappen också - en liten häst som var på pricken lik Olli-favoriten. Den kommer både bli en älsklingsleksak nu när djur är det enda han önskar sig, och ett fint minne i framtiden. "Minns du hästen Olli som lärde dig rida?" Svea
var mest upptagen med att sova. Varmt, gott och mysigt verkade hon ha det.
Med mycket möda och stort besvär höll Alfred sig vaken i bilen. Sen passade vi på att kryssa av ännu en punkt på jullistan: Knäckebröd med julskinka och senap. Gott! Imorgon är det dags för julton, en viktig tradition. Klockan 18 i sollefteå kyrka om
någon vill lyssna. Snart återstår bara pepparkaksbaket! Men så är det jul om bara drygt en vecka också. Tjohoo!