Vilat och velat och sånt

Juldagen. Dagen då allt är över. Då så mycket ändå finns kvar. Alla presenter man knappt hann leka med. Maten som inte tog slut. Folket. Det där man längtade efter - utan kravet på perfektion. Det är en dag jag kan se fram emot. 

(null)


I år började jag och barnen vår vilsamma dag med julotta. Fin musik. Lättsam predikan. Kyrkans fridfulla stämning. Två barn att vara stolta över. En hel väska full med julklappsdjur. Så glad att vi faktiskt tog oss iväg!

(null)

Väl hemma lämnade vi över barnen till grannhuset (min familj alltså) en stund och fick lite välbehövlig tid på tu man hand. En dusch och nyklippta naglar lyckades jag också få till. Det kändes lite som att min julafton kom en dag senare just då! 

(null)

Sen kände vi oss redo för pulkabacken. Det är liksom skönt att släpa pulka och andas frisk luft efter julafton och dess tungrodda mat. När jag läser tillbaka i bloggen inser jag att vi hade samma idé i fjol. Då med mer snö visserligen, men det gick undan i backarna nu också! 

(null)
(null)
(null)

Precis som förra året blev Alfred trött i benen efter ett tag och fick carva med att bli buren och åka kälke bakom cykel. Nu hade vi dock förstärkning i form av Dannes familj och behövde varken bära eller dea själva. Inte just Alfred åtminstone. 

(null)

Det är i det här läget som "dagen-efter-lugnet" ska infinna sig. Den lugna leken i köket. Matresterna som dukas fram. Fridfull stämning.
Fast vi blev nog mest trötta allihop. Åt en massa gott hos svärföräldrarna. Dåsade på soffan med två sovande barn. Blev bara marginellt piggare. Försökte få tag i den där magin som lyste så starkt under gårdagen. Hittade bara till snoriga näsor och trötta ögon. Landade tillslut, efter en hel del övertalning på köksgolvet. Jag med hopp om att Alfred skulle börja leka med nya sakerna han gladde sig så åt igår. Alfred med mer lust att brottas och kramas med morfar. 

(null)

Efter att ha slängt runt lite med de nya djuren och låtit tåget köra över köksgolvet hittade han sina gamla bilar och körde dem i lagom våldsamma krockar en stund. 

(null)
(null)

Så lyfte han ut gympamattan och hade värsta coola voltigeupövisningen för oss. Himla kul lek ändå! 

(null)
(null)

Jag hade det lugnt och skönt där jag satt och tittade på medan morfar och barnen höll igång, sådär på gränsen till övertrötta, men lite besviken var jag ändå över att de gamla leksakerna var roligast i år. Inte som förra året då dockskåpet och Pippi-figurerna höll oss sysselsatta i månader efter julafton. Svea var visserligen väldigt intresserad av sin babymobil, men det varar knappast så väldigt länge med tanke på hennes utvecklingskurva framöver. 

(null)
(null)


När morfar gått hem för att äta och lugnet åter fallit över huset medan maten lagades och intogs funderade jag över det där med leksakerna. 

(null)


Jag inser ju att en trött dag är en trött dag och att allt kan vara annorlunda imorgon. Samtidigt tycker jag mig se att några saker är viktiga för att leken ska ta fart. 
  • Det får inte finnas för mycket saker (!!!)
  • Det måste vara lätt att plocka fram och plocka undan sakerna, blir det krångligt eller stökigt är det inte kul. 
  • Det ska finnas en bra yta att leka på och den måste vara där vi vuxna rör oss
(null)

Redan innan julafton hade jag plockat undan gamla saker för att göra plats för det nya. Vi hade tänkt till så att djuren, stallet, järnvägen och båten kunde lekas med tillsammans eller var för sig och med både gamla och nya saker. Men det blev kanske för mycket? Eller för rörigt? Alfred hittade liksom ingen bra ingång i leken utan allt blev bara rörigt och trassligt. Innan vi la oss försökte jag därför möblera om lite. Ta bort kistan där mer än hälften av briobitarna och legot inte används. Ställa fram gården och djuren snyggt. Fast det blev för uppställt och inte alls bra. Jag gav upp en stund. Myste i soffan. Tog en promenad med Dante. Fick en ny idé. Möblerade om en hel del när Danne somnat. Nu får vi se vad han säger imorgon. Det är långt ifrån perfekt, men kanske en bit på väg mot nåt nytt och bra? Mer strukturerat blev det åtminstone. Ni för troligtvis se mer imorgon, om det bör godkänt. Tills dess säger jag godnatt och sov gott!