Rida rida ranka
Okej, jag är less. Jag har försökt vara beredd på att gå över en vecka men redan efter tre dagar börjar jag faktiskt tröttna. Eller mest är det på nätterna jag blir trött. Det har nämligen blivit så svårt att sova. Jag vaknar av någonting (Alfred, Dante,
kissnödig, hungrig mm) och sen är det kört. Kroppen drar igång något slags ångestpåslag som inte alls är förankrat i huvudet. Jag är inte rädd, inte orolig, egentligen inte så himla otålig. Det är inga värkar som triggar tankar, inga andra tecken
på att något händer. Ändå ligger jag med adrenalin rusande genom kroppen. Bultande hjärta, djup andning, myror i benen. Så ligger jag i ett par tre timmar, lyssnar på talbok och poddar, försöker andas lugnt och slappna av. Ligger på spikmatta,
äter nattfrukt, kollar Instagram om tankarna snurrar för fort. Imorse vaknade jag innan två och stod inte ut längre vid halv fem. Då gick jag ut i dimman. Rensade en odlingslåda på överblommad skörd. Plockade äpplen. Räfsade grenar. Gick
in och plockade med disk och tvätt. Somnade tillslut närmare sex. Hade som tur var sovmorgon och fick sova till nästan nio. Så orkade man med en dag till. Tur var väl det, för idag hade vi peppat för husdjursmässa med ponnyridning!
Alfred, mamma och jag åkte till Holafors ridskola utanför Näsåker. Jättefint ställe och trevligt arrangemang. Det hade samlats massor med djur och människor, grillades korv, såldes lite saker i stånd osv. Alfred fastnade länge i rundan med kycklingar,
kaniner, får, getter och alpackor.
Sen fick mormor köa till korv och fika medan vi hämtade ballong, snurra och pin hos LRF och centerpartiet.
Tänk vilka resurser vi har i bygden!
När korven var uppäten och vi hejat på både människor och hundar var det dags för den efterlängtade ridningen. Kön var lång så mamma och jag turades om att vänta medan Alfred fick roa sig med annat.
Han hittade en gullig liten tjej. Tillsammans utforskade de hölada och hagar, kramades och höll handen.
Så blev det tillslut vår tur. Hjälmen på! Just nu är det en hel del som är "läskigt" och jag var beredd på att hästarna skulle kännas farliga, men det fanns inte antydan till tvekan. Alfred skulle rida, så var det med det.
Pengen förberedd! En Pippi-peng dessutom :-)
Så stolt jag är över min kavata kille med styrka och balans. Han satt så rakt och fint på hästryggen med händerna kring tyglarna. Vi gick på en smal Stig och jag traskade bredvid i terrängen, men han klarade både snedsteg och rötter galant! Stolt som
en prins, koncentrerad och lycklig.
Efteråt busade han med några storkillar innan det var dags att åka hem.
Sen hann vi både bada och leka lite med Wilma innan han äntligen somnade på soffan. Kanske tur att eftermiddagen blev lugn med bara lite fotboll och supergod middag hos Amsbys. Dit var även mina föräldrar bjudna och det kändes himla bra att sitta samlade
allihopa!
Nu sover Alfred gott och jag sällar mig snart till honom. Hoppas på att jag antingen får sova som en stock hela natten eller enbart vaknar av att värkarbetet drar igång på riktigt. Inget mer tjafs bu tack kroppen, det är väl bara att komma igång snart
- eller?