Lite jämförelser
Jag känner mig fortfarande relativt rörlig, pigg och alert, men magen är så himla spänd åt alla håll och kanter. Det är som om jag svalt ett bowlingklot! Förra gången var den mycket nättare och putade inte så mycket åt sidorna.
Bild från vecka 37 2016 vs 2018
Ändå skiljer sig inte de faktiska måtten åt mellan de båda graviditeterna. Så himla konstigt! Jag har ju varit hos barnmorskan i vecka 37 båda gånger och då har resultatet varit:
SF mått 2016: 31
SF mått 2018: 29
Mäts från snippan till högsta kanten på livmodern.
Vikt 2016: 60kg
Vikt 2018: 59kg.
Men jag känner mig mycket större. Mycket mer utspänd. Otympligare. Huden på magen är tunn, kliar lite, är lite öm. Överkanten trycker mot revbenen när jag sitter ner. Det börjar bli jobbigt att sitta på huk eller hämta saker på marken.
Andra saker är bättre än i förra graviditeten. Jag är inte alls lika otålig, uppslukad, intensivt längtande som då. I sinom tid kommer det ett barn och det är inte så långt kvar nu. På mötet i vecka 37 skriver man ju upp sina önskemål och förväntningar
på förlossningen. Nu som då skrev jag att jag är peppad på stt föda barn, att jag är öppen för smärtstillande men försöker utan så länge det känns okej, att jag vill bada och att jag vill ha astmamedicinerna nära.
Bloggat 2016
Den här gången skrev jag dessutom att värme och massage fungerar bra som smärtlindring för mig (förra gången iaf). Hade ingen önskan om att barnet ska komma på studs. Jag tycker snarare att hon kan stanna inne lite extra och ha det bra. Än så länge känns
det åtminstone så. Fast med tanke på att magen kommer explodera om den ska fortsätta växa åt alla håll måste hon kanske komma ut i rimlig tid ändå...