Alla våra änglar
Ännu en dag i vårt liv, de flyter iväg så lätt! Nu är luften sval och klar. Vi kan vara utomhus mest hela dagen. Runtomkring mig och Alfred finns det folk som ställer upp med lite allt möjligt. Vi gör vårt bästa för att bidra till det goda livet vi också!
Vi började dagen med lek och en cykel-promenad. Alfred är duktig på att styra sin lilla spring-cykel nu, och jag puttar på med stången (han når inte till marken än). Hälsa på faffa bestämde han som höll i styret så vi cyklade till Kåge i tidiga
morgonen och sa hej, innan vi vände tillbaka igen. Sen slängde jag upp lillungen på ryggen och gick lite till för Dantes skull.
En stund senare kom Kåge och Ami till oss, laddade med färg och städredskap. På helt eget initiativ började de fixa med saker som inte ens hamnat på vår långa prio-lista än (därmed inte på något sätt onödiga). Kåge målade slitna lister på längan
och Ami städade rummet där mamma och pappa tidigare huserade, som nu agerat lagerlokal i nästan ett år. Oj så fint allt blev! Vilka pärlor till svärföräldrar ⭐️
De höll på för fullt när jag nattade Alfred, och så snart han somnat med räven i famn slog jag på babywatchen och smög ut för att fixa lite jag också.
Först målade jag en hallspegel, sen gick jag och mamma ner till "stickeriet" för att sy klart ett hemligt projekt till Alfred. Hemligt för honom alltså, men han läser ju inte bloggen så här kan jag visa upp resultatet:
Ruben fick agera provdocka
Det är en sele som han ska kunna bära sina bebisar/dockor eller räven i medan jag bär runt på lillasyster. Förhoppningsvis en enkel modell han kan trivas med. Ett babynest ska vi också hinna sy innan bebisen kommer hoppas jag. Tur man har en mamma
som både har kunskap och utrustning för själv hade jag aldrig klarat det projektet!
Jag vill så gärna underlätta för Alfred att ta till sig förändringen med en ny bebis i huset. Han är än så länge peppad och engagerad, och sina bebisar sköter han så varsamt och fint. Därför känns det viktigt att han ska kunna göra som jag gör de
stunder han vill vara stor, och däremellan få bli liten på min rygg, mage eller vid bröstet så ofta det går. Att han tagit till sig räven och både sover, myser och leker med den känns så himla bra! Han har aldrig behövt ett "ersättningsobjekt"
som liten för han har alltid haft mig och brösten nära, men nu kan han behöva trösta sig utan mig ibland. Då tror jag räven kan bli viktig! Förutom alla andra änglarna vi har omkring oss förstås. Bästa pappan, mormor och morfar, farmor och farfar,
faster Vickan och alla vännerna ❤️ Förutsättningarna är minst sagt på topp!
Danne kom hem redan vid två, hade handlat och satte igång med middag.
Sen fick jag ligga i badkaret helt utan stress. Låta värmen mjuka upp kroppen. Läsa. Njuta. Bli ren.
Så himla skönt!
Först morfar, därefter Lukas kom och lekte med Alfred. På gården lassade Danne och Kåge ved medan Ami fortsatte städa. Vi fick in babyskyddet i bilen. Mamma kom förbi och agerade smakråd i badrummet. Jag älskar att vara omgiven av en
stor skara människor som bara hittar sin egen plats hos oss! Tiden flög fram mot läggdags och strax innan det blev försent hoppade lilla familjen in i bilen för att ta kvällspromenaden på andra sidan älven för en gångs skull.
Det är så fint att promenera på de anlagda stigarna vid fiskodlingen.
Vi har tagit oss hit varje höst och Alfred blir bara större och mognare hela tiden (såklart).
Men när han blev trött satt han nöjt i sjalen och jag tänkte på hur häftigt det är att min kropp fortfarande kan bära honom upp och ner för backarna så här nära nästa förlossning.
Nu sover favoritkillarna en trappa upp. Jag har min "lediga-natt" men ska gå och lägga mig nu jag också. Imorgon är en ny dag med nya roliga planer!