Sömnbrist

Klockan är halv tre på natten. Två vaknade Alfred och väckte mig. Som alla nätter senaste veckorna typ. Nu var jag uppladdad med flaska och välling. Frågade om han var hungrig. "Maaaat". Satte mig och hällde upp i flaskan. Provade att ge. Han skrek som en stucken gris. Sen har jag i en halvtimme liekat, tröstat, provat ge liggande, sittande, från förpackningen. Berättat att det inte blir bröst. Försökt söva med napp. Gått ner i köket och försökt ge mjölk istället. Till sist gett upp och lämnat över till Daniel. Förmodligen det enda rätta. His mig är brösten alldeles för nära och en arg och ledsen Alfred förstår inte alls varför han inte bara kan få amma. Igår fick han det och den natten sov jag nästan ingenting. Har han väl börjat vill han aldrig sluta. Ligger på soffan och hoppas på att strax somna om. Hoppas att pojkarna också får sova. Det verkar vara tyst där uppe. Skönt. Vi när oss nog alla våra nya rutiner, tids nog.