Soff-filosofi

Det är som det är och det blir som det blir. Idag har vi haft en lugn och lång eftermiddag. Suttit och läst många böcker på golvet. Ätit pannkakor. Varit på gården. Alfred pratade själv med mormor på plattan en lång stund medan jag fixade på ovanvåningen. Han hade slagit på och av allt möjligt, pausat och stängt av men hela tiden kommit tillbaka till samtalet igen. Stort steg! Sen lekte vi med Lukas och Wilma. Gick på lina, hoppade studsmatta, spelade boll och satt i sandlådan. Grävde lite hemma. Hamnade plötsligt en lång stund mitt i trädgårdslandet och ammade.

Jag får väldigt lite gjort hemma. Tar inte så mycket bilder just nu. Lägger minimal tid på bilderna jag tar. Skriver kortare och kortare blogginlägg. Håller bara rimligt snyggt hemma. Kollar inte på teve. Tittar mest bara på Alfred. Bättre än så kan man inte spendera trötta dagar. Jag tycker ändå vi klarar den här perioden bra. Hjälper varandra. Tar dagen som den kommer. Myser mycket. Busar ännu mer. Ingen blir sitt bästa jag när man är trött men vi kanske kommer ännu närmare varandra ändå. Vi är ju ändå i samma lag, alla i familjen ❤️

Just nu ligger jag i soffan igen. Planerat den här gången. Alfred och Danne ska sova tillsammans. Alfred har ätit korv, välling, frukt och russin till kvällsfika. Pratade med morbror under tiden. Borde vara rejält mätt! Vi la oss vid sju och läste bok. Han somnade vid bröstet. Jag smet efter en timme. Det gick bra. Nu vaknade han nyss och gråter där uppe. Jag hoppas ändå att killarna får en lugn och bra natt. Snart snart snart måste vi väl vara över det här med nattamning? Det är svårt att byta rutiner!