sara.amsby.blogg.se

Natten till söndag fick jag sova riktigt bra. Först för att min fina pojke sov utan avbrott 21-03:30. Sen tack vare underbara Danne som tog vakentimmarna när en väldigt ledsen Alfred inte kom till ro. Jag sprang upp med en nappflaska och la mig sedan på soffan. Drömde mycket och vaknade strax efter sju, något mer utvilad. Hämtade en nyvaken pojke bredvid sovande pappa och gav Danne sovmorgon. Jag har därmed varit något piggare idag. Alfred däremot var trött, snorig, blev lätt ledsen och kändes stundvis varm. Vi tog därför en lugn dag på hemmaplan med promenader, mys och bus på hemmaplan. 

 

Numera blir det en hel del upp och ner, upp och ner i sjalen på en promenad. Jag tog en riktig långrunda med mina pojkar efter lunch. Sprang fram och tillbaka in i huset för att få med min napp, koppel, bajspåsar, kamera och mobil. Vilken tur att jag i sista sekund satte stövlarna på Alfred utifall att han skulle vilja gå själv.

 

 

Klart han ville! Nästan hela rundan. Helst med Dante i koppel. 

 

 

För ett halvår sedan skulle jag tänkt att det vore bättre att ta med vagn eller sele när Alfred blev stor nog för att gå själv. Nu går det så snabbt att knyta upp att jag hellre sjalar. När Alfie springer knyter jag sjalen som en tröja och slipper bära den. Sen slänger jag bara upp honom på ryggen när benen är trötta. 

 

Där sitter han och hummar, kramas, myser med nappen. Laddar batterierna. Och så sprattlar han till och vill ner. Det är ju inte alltid det funkar att låta honom bestämma men idag hade vi verkligen ingen tid att passa. Så skönt! En lång och långsam runda. Bara följa efter en ettåring och se var man hamnar. Det borde alla göra ibland.