Ett sömnigt hej

Det har varit väldigt tyst här inne nu, jag vet! Det skulle kunna skyllas på att det varit mycket ett tag. Att jag varit på jobbkonferens i Sundsvall med teambuildung (fortet, bowling, kaserdome - himla kul men lagom blåslagen nu). Att vi stannat hos farmor och farfar över natten. Att jag hade en stor konsert i Ytterlännäs igår. Fast det vore fel att påstå att mer aktivitet ger mindre bloggande. Nej, blogg-torkan beror på en enda sak. 
 
JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT! 
 
(Alfred demonstrerar trötthet) 
 
Det sipprar in i varenda vrå i livet. Gör mig till en sämre fru. En gnällig dotter i telefonen. En förvirrad kompis. Jag får lättare astma och var därmed rätt så hopplös på kör-konserten. På jobbet får jag ont i magen av att vilja men inte orka, att försöka göra rätt men riskera att glömma och slarva. Mitt i den där småbarns-tröttheten alla går igenom känns tillvaron stundvis rätt hopplös. Men vi har ju lyxen att fortfarande ha en föräldraledig pappa så nu ska vi försöka råda bot på problemet! 
 
 
Så ikväll campar jag på soffan. Får sova ostört hoppas jag. Underbara Danne tar passet inatt. Förra natten fick han sova själv inkl sovmorgon. Vi kör nog varannan nu ett tag. Dessutom kommer mamma och pappa snart och stöttar upp. HURRA! 
 
 
Idag har vi iaf tagit det lugnt. Fixat och donat lite på gården. Cyklat till kompisar och lekt. Gått promenader i skogen. Laddat batterierna helt enkelt :-). Nu ska jag sooova!