På spåret igen

Nedräkningen som började redan när mina föräldrar lämnade forsmo är nu nere på ... 2... 1 ... noooo..... Snart träffar Alfred sin mormor och morfar igen. Efter bara en dryg månad. Nu är det vi som åker de drygt 100 milen för att hälsa på. 
 
 
Förra gången var vi hela familjen, inklusive farmor, farfar, faster och kusin William. Nu blir det bara jag och Alfred. Daniel får "pappa-semester" en vecka och vi ska passa på att göra sånt han kanske inte är så road av. Vi börjar redan imorgon med att träffa kompis och sedan släkt i Stockholm. Därefter blir det lugna dagar i sätofta, fika hos farmor, familj och vänner. Kanske någon tur till badhuset. Mest lugn och ro hemma tror jag. Ibland är det skönt att vara ensam med Alfred också. Samtidigt kommer vi sakna världens bästa pappa. Han som spenderar större delen av dagarna med Alfred. Pappan som busar och myser, lagar mat, städar, byter blöjor, är utomhus, tittar på Pippi Långstrump och gör allt för att Alfred ska ha det bra. Tror min pojke kommer undra över var han har tagit vägen. Förhoppningsvis förstår han att vi träffar honom snart igen. 
 
 
 
Igår började jag planera vad vi skulle prioritera i resväskan och förberedde en liten överraskning till Alfie. Han har fått en egen leksaksväska med pyssel till tåget. Det må vara många timmars resa men jag älskar att åka tåg, inte minst i sällskap med den jag älskar mer än allt på jorden, och jag minns så väl de där små "rese-paketen" vi fick av mamma när vi var små. 
 
 
Idag packade jag resten. Matsäck, ombyte, blöjor, necessär, två bärsjalar och lite annat smått och gott. Sen åkte vi till Sundsvall som vanligt, för att komma en bit på vägen.
 
 
Härifrån är det bara 3,5 timmar till stockholm och jättenära till tåget. Dessutom fick vi ju träffa farmor, farfar och faster och gå en promenad i regnet. Just det, en rolig sak till gjorde vi: Alfred tittade lite på trupp-gymnastik på tv och vi tittade i vår tur på honom. Först satt han i en forölj och följde storögt killarna som körde fristående på skärmen. Sen hoppade han ner och försökte härma dem. Körde roliga dans-moves. Ställde sig på huk. Försökte slå kullerbytta. Gymnasten i mig hurrade förstås och över lag var det väldigt underhållande att se på 😁
 
 
Nu sover Alfred tungt och gott. Tänderna spökar fortfarande. Han har varit lite kinkig i maten idag och har omväxlande velat gosa och vila, omväxlande sprungit som en tok runt oss alla. Vid halv åtta försökte jag lägga honom i sängen men han kunde inte vara stilla. Fötterna gick seriöst ett helt klockvarv runt och hann sparka mig i buse huvudet, bröstet och magen den första kvarten. "Det här går aldrig" tänkte jag uppgivet. Så här har fler kvällar varit nu. Funderade på om han skulle slappna av om han inte hade kunnat snurra så vansinnigt men han blev galen om jag höll fast honom. "Jag kan lika bra prova något nytt" bestämde jag och hämtade sjalen. Satte pigg och busig unge på magen, stoppade in nappen, satte mig på sängkanten och skumpade. Efter tre hopp vimlade ögonen. Efter tio hade huvudet fallit mt mitt bröst. På en minut sov han. Jag plockade upp mobilen och facebookade medan jag gungade en stund till. Sen la jag mig ner på sängen och lyckades välta ner honom på min arm. Han rörde sig men sov vidare. Först efter en halvtimme eller lite mer lirkade jag mig ur sjalen och smög ut. Väldigt nöjd med framgången!