sara.amsby.blogg.se

 

Det känns lite märkligt att ena dagen befinna sig i färggrann höst och nästa dag vara mitt i vintern. Det moderna resandet är nog bra märkligt för våra stenåldershjärnor! Det märks mer på Alfred än på oss vuxna men nog blir väl alla trötta av plötsligt miljöombyte? Jag tycker ändå att han gör det fantastiskt bra! Han har varit på gott humör hela tiden. Ätit bra, sovit två gånger om dagen, lekt massor och vuxit både på längden och i sin mentala utveckling. Daniel tyckte han kändes vuxnare nu och jag tror att det till stor del är hans språk och kroppsspråk som blivit tydligare. För både mig och Alfred hsr sjalen varit en trygghet som alltid följt med. Det är där han har sovit de fledta dagarna och där han suttit på promenader och utflykter. Det känns så skönt för mig att han så gärna vill åka sjal, att han somnar på bara några minuter och sover i en timme medan jag kan fixa annat. Jag har lagt in bilder och pysslat på datorn i lugn och ro, eller suttit och vilat, gått promenader, fikat och pratat. Det är tryggt att ha honom nära, inte behöva springa och kolla om han vaknat, veta hur varm han är och höra hans andetag. Mitt fina lilla burna barn som gärna springer till andra men ändå ofta vill vara nära mig 🤗

 

Den här gången delade vi upp resan mot Skåne på två dagar. Då gick tågresan snabbt och lätt och han sov (i sjalen) en dryg timme på varje etapp. Jag är så nöjd att allt flöt bra men det var ändå lite bökigt att åka runt i Stockholm och sova över och sådär. Hemresan gjorde vi i ett svep och jag hade bokat avresa vid två och ankomst tio på kvällen i hopp om att han skulle somna vid sju och sova nästan hela sista resan. Allt gick superbra, med sovning i bil,  lek, fika, lite spring i korridorerna, sovning i sjalen sista timmen på första tåget och lite mer fika på stationen. Jag kände mig som en supermamma med min nöjda kille. Busade, gosade, läste bok, slängde upp i sjal, sövde på några minuter, satt och vilade nån timme, fikade lite mer, upp med småtrött pojke på ryggen, bak med flaskan - alla nöjda. 

 

 

Sen gick det mindre bra... Superkrafterna tog liksom slut någon gång vid åtta-tiden. Alfred var trött redan när vi steg på. Jag planerade in lite mys, mat, facetajm och så ett avsnitt pippi för att få tiden att gå lite. So far so good, med lite spring i korridorerna dessutom. Han var otroligt trött redan vid sju så när jag började sjal-natta tänkte jag att et här fixar jag snabbt. Men han protesterade. Inga problem, vi sprang lite mer, åt lite mer, lekte lite och kollade Pippi igen. Så upp i sjalen. Skrik och gråt. Nu framhärdade jag för ögonen gick nästan i kors. Svettig mamma sliter och drar i sjal och försöker hålla skrikande unge på plats. Inte så harmoniskt! Tredje försöket gick lika illa. Då hade jag försökt natta i knäet och stolen en bra stund men han bara rymde. "Nu ska du sitta i sjalen och sova" väste jag. Han skrek som en stucken gris. Inte förrän strax efter nio sov han. Alldeles färdig. Stackare! Nej, på kvällen ska vi inte resa, då ska han få sova sängen istället! 

 

 

Idag var han pigg igen och glad att få vara med pappa, farmor, farfar, faster och Dante inte minst.

 

 

Vi åt lunch i Sundsvall och sen åkte vi hem. Där blev det värmande brasa, pulkaåkning och återupptäckande av gamla leksaker. Nöjd kille med andra ord! Mormor och morfar pratade i plattan flera gånger så att han vet var han har dem igen.

 

 

Bu sover han gott i sin egen säng och jag ska gå ner och äta kvällsmat. Godnatt godnatt!