Glömt och förlåtet

Vilken tur att ett litet barn inte är lika långsint som många vuxna. En sån ynnest att få umgås med en varmhjärtad liten människa som säger ifrån när hans behov inte tillgodoses men alltid är beredd att mysa och kramas när han är på gott humör.
Idag har jag fått massor av den varan. Igår också för den delen, även om jag en liten stund inte förtjänade det. 

Efter den sköna veckan i Skåne, när jag fått vara med Alfred hela tiden, kändes det jobbigt att åka hemifrån innan han vaknat och inte komma hem förrän vid middagstid. När min praktikant ringde och sjukskrev sig såg jag därför chansen att hämta Alfie som medhjälpare istället. Vi möttes i stan och han sken upp när jag kom. "MammA" sa han med det där härliga eftertrycket på sista A. Sen satt han och läste bok i bilen medan jag berättade att vi skulle ut i skogen. Var glad åt att komma fram efter en knapp halvtimme. Tultade omkring i snön och letade efter Dante.

(null)

Vi hade myclet kläder för det var kallt ute och det gjorde sjalningen hemskt svår. Snö på sjalen och stelfrusna händer, halkig jacka och bylsig overall. 

(null)

När jag drog en bärjacka utanpå allt for Alfreds mössa av och försvann i jackan. Efter mycket krångel fick han min istället, alldeles för stor förstås men jag orkade inte börja om och inte han heller. Sen traskade vi in i skogen. Herregud det hade kommit mer snö än jag anat! Grenarna var tunga och jag pulsade till knäna. Efter bara tio minuter på väg mot beståndet kom en misstänkt dunst från sjalen. "Neee neee neee" ropade Alfie (ner ner) och jag gissade att han bajsat. 

(null)

Jag sjalade ner honom på en mindre snöig plätt men kunde inte annat än att sätta upp honom igen, på magen dock. Han såg trött ut och hade hunnit bli ledsen. Bajs i blöjan och nappen var kall. Jag kunde bara gå vidare, genom beståndet men mot vägen. Insåg att jag inte skulle få mycket gjort men kanske kunna ta några bilder på väg ut åtminstone. Så dök en skoterstuga upp. Vi gick in. Alfred grät. Jag klädde av honom och torkade bajset ur blöjan. Fick ett bättre knyt. Nu gallskrek han och inget jag gjorde hjälpte. Vi var långt från bilen. Jag skrek jag också, i frustration. Klädde oss igen och pulsade vidare. Försökte gena längs en skoterled. Plötsligt gav snön vika och jag sjönk knädjupt i en lerig Bäck. Kände kängorna fyllas med iskallt geggigt vatten. Baaaaah! Förbannat. Kunde bara gå vidare, kall och trött med panikslagen bebis. Gå och gå pch gå. Väl ute på vägen sprang jag tills jag inte orkade. Då vände turen. En markägare kom körande och vi fick åka tillbaka till vår bil. Jag satte stackaren i stolen. Han ville inte ens ha sin mjölk, bara grät. "Han kommer hata skog. Han kommer hata snö. Han kommer hata sjalen. Han kommer hata mig". Efter en kvart somnade han. När han vaknade var allt glömt och förlåtet.

(null)
(null)
(null)

Idag har vi haft en bättre dag tillsammans. Jag jobbade först förmiddag, sen var jag hemma till halv fyra och kunde leka, mysa, promenera. Fyra började jag jobba igen och åkte från kontoret vid åtta.

(null)

Då hade jag planerat lördagens skogsdag med sbo och dessutom haft ett bra markägarmöte där vi pratat skogsägarstrategier, norras upplägg och kartor i appen. Alfie somnade med pappa vid sju och hade egentligen mer kvalitetstid med mig än när jag jobbar som vanligt. Borde kanske ta fler kvällspass framöver ;-). 

(null)

Imorgon ska jag simma innan jobbet och Danne och Alfie ska på BVC-kontroll. Ser fram emot båda delar! Godnatt godnatt ❤️