Alfred och sängarna - rond 4

När Alfred låg i magen och jag kom in i "boa-fasen" fixade jag en otroligt mysig säng hörna åt honom. På väggen målade jag en björkstam och gröna blad. I taket hängde jag fåglar som dinglade fint och på väggen satte jag vår gamla speldosa. Spjälsängen stod bäddad med sängkläder från Ikea flera månader innan han tittade ut. En hylla av massivt trä hängdes upp med rep och på den ställde jag lampa och böcker. En akvarell med namn, vikt, längd och datum kom till när han var nyfödd. Alfies egen lilla sov-hörna. Jag gladde mg åt hur fint han skulle kunna ligga bland lövverket. 
 
 
 
Fast från början skulle han såklart sova bredvid mig. I en vagga av en gammal flätad tvättkorg som Anne-Marie klätt med vaddering och linnetyg. Den skulle vi kunna bära med oss så att vår sovande prins alltid var nära. 
 
 
Tillåt mig skratta! Hahahaha. Sin första fina vagga har Alfred aldrig sovit i. Han har legat dör någon minut då och så. Gungat lite. Tittat på mig. Velat komma upp i famnen igen. Jag har aldrig nekat honom det! Inte heller spjälsängen blev välanvänd. Efter några jobbiga kvällar med skrik och förtvivlan insåg jag att jag inte förstår poängen med att lägga ifrån sig mitt barn. Han vill ju känna min värme! Jag fortsatte sova med honom vid bröstet. 
 
 
Tredje sängen var ännu en spjälsäng. En rejäl variant som jag hade när jag var liten. Vit och fin med träkulor på ena spjälan. Vi hade varit i Skåne och sett Alfred sova själv i rese-sängen. Han hade dessutom börjat krypa över sängkanten och jag fick inte sova så lugnt längre. Nu så, nu var det dags på riktigt! Full av motivation kämpade jag varje natt i drygt en vecka med att få honom att somna i sin nya säng. Låg till och med bredvid honom om det krävdes. Tills en vittrad bottenplugg knäcktes. Då gav jag upp. Alfred pch jag tycker om att sova tillsammans. Det finns ingen anledning att kämpa emot det! 
 
 
Så, rond fyra, vad har vi nu tänkt försöka? Jo, vi inser att en bebis tar minst en halv 180 säng, trots att han bara är knappt 80cm lång. Hur det går till är såklart ett mysterium, men det är ändå ett faktum. Därför har Daniel sovit i gästsoffan bra länge nu och det måste ju ta slut någon gång. Jag tänkte först att vi kunde bredda vår säng till 270 men istället ställde vi en 90 säng i Alfreds hörna. Jag har bullat upp med en kudd-barriär under bäddmadrassen och bäddat med Alfreds täcke. Vi har lagt en madrass under. Om han vill vara nära oss kan en av oss sova bredvid honom i hans säng tills han kommer till ro. Om det inte funkar kan en vuxen sova i hans säng. Vi slipper flytta honom när han somnat. Han blir nattad med oss som vanligt. Den här lösningen kan faktiskt fungera! 
 
 
Förutom att fixa sängplats barn vi städat här hemma idag. 
 
 
 
Sen har Alfred lekt med Thor. De killarna alltså, så himla söta tillsammans!
 
 
Ända sen första gången vi hängde med Thor och Alfred har de gått bra ihop. Då följde Alfred Thors varje rörelse, den "stora" pojken som fått styrsel på armar och ben. Därefter har de sakta men säkert närmat sig varandra i utvecklingen. Plötsligt kunde Thor sitta och plocka med leksaker medan Alfred måste ha stöd av händerna. Sen kröp Thor medan Alfred frustrerat drog sig fram på mage. Därefter reste sig Thor från huksittande och Alfred fick krypa till en stol för att komma i ögonhöjd.
 
 
 
Nu gör ett par månader inte längre så stor skillnad. Fast Alfred ser fortfarande upp till Thor. Särskilt roligt var det förstås att få komma till hans nya hus, det nya rummet och leka med alla häftiga leksakerna. Jag hade som alltid trevligt med Cheri under tiden och nu kunde vi prata riktigt ostört medan killarna pysslade på tillsammans. Ser fram emot att fortsätta följa deras utveckling! 
 
 
När vi kom hem och hade ätit var det svart som natten och vi ville helst bara lägga oss och sova. Fast klockan var bara halv fem så vi gick ut i blötan istället. Alfred höll på att somna på promenaden igen. Det är ju så mörkt och ha satt och gungade mot min mage, mätt och ny-lekt.
 
 
 
När vi nästan hunnit hem mötte Susanne och lille William upp med en påse till Alfred. Stolt och storsint gav William bort sin utväxts tiger-kostym till Alfred, som såklart provade så snart vi kom hem. Det var en trött tiger som åt kvällsfika och pratade med mormor och morfar! 
 
 
Om han somnade i sin säng? Jajemen! Innan åtta kunde jag smyga ner och åta kvällsmat och han sover fortfarande gott. Hoppas på en lugn natt 👍