Som förgjort!
Idag var en sån dag då man tänkte rätt men det blev fel. Eller var det kanske tvärt om?? Tja jag jobbade hemifrån i alla fall men fick inte de nya enheterna att funka som jag ville. Ringde markägare men fick bara något enstaka svar. Fick åtminstone iväg några mejl och ritat lite kartor tillslut. Bockade dessutom av en lång lista med att göra saker på hemmaplan. Försäkring, kontakta Skatteverket, beställa avtal för fiber, beställa sand till sandlådan och grus till dränering.
På eftermiddagen hade vi inga planer. Vi kan ju hämta grusen och sanden idag, föreslog jag och Danne samtyckte. Något konkret som blev färdigt, perfekt!
Klockan var nästan fyra när vi kom iväg. Men Statoil hade inga släp. Typiskt! Körde till OKQ8. Tio över fyra. Någonstans i maggropen kändes det som om vi borde vända. Vi började lite sent. Middag. Läggning. Allt tar tid. Fast vi hade ju bestämt med gubben... Om inte OKQ8 har släp så ringer vi och bestämmer hemkörning istället.
De hade släp. Vi kom iväg! Ett par kilometer. Sen fastnade vi i Sollefteås längsta bilkö någonsin. Vägarbete. Drygt 30 minuter satt vi still och Alfred var INTE imponerad. För en gångs skull fick Babblarna ställa upp och roa ledsen pojke. Det funkade en stund. Sen fick han prata med faster lite tills trafiken tillslut rullade igen.
När vi äntligen kom fram hade vi hunnit inse att vi skulle behöva ca 6 släp grus till dränerigsprojektet. "INTE EN CHANS att vi åker mer än en vända!" Vi nöjde oss med sandlådesand. Fast den låg inte hos gubben utan 1,5 min längre bort. När han erbjöd oss en annan sand som han kunde stjälpa i släpet med skopa tackade vi därför ja.
Så körde vi hemåt med tungt släp. Bensinmätaren varnade för tom tank. Vi höll tummar och tår. Fastnade så i kön igen. SUCK! Nu ställde mormor upp och underhöll Alfred med sånger och prat när han tröttnat på mina försök att roa. Hon var 100 gånger bättre än babblarna! Alfred gjorde till och med rörelserna till imse vimse och klappade sen glatt händerna. Vi tog oss till bensinmacken på det sättet.
Ett stopp till blev det, för att tanka oss själva på en pizzeria, innan vi körde hem och lassade av allt grus. HERREGUD så mycket sand vi köpt!!! Vi kan fylla byns alla lådor utan problem. Vid det här laget började det bli bråttom att lämna tillbaka släpet. Klockan var dessutom läggdags för Alfie men vi hade ett släp att tömma först. Hej och hå och ner på gräsmattan i flygande fläng. Vår snälla pojke var nöjd på gräsmattan. Provsmakade lite på sanden efter en stund vara. Den verkade duga.
Nu har vi en stor hög på gräset. Inget i sandlådan. Det är ingen topp-kvalitet direkt... Gården ser skräpigare ut än innan. Det var inte ett lyckat projekt! Nästa sortiment får vi levererat till gården istället. 3 timmars arbete plus släpkostnad och bensin är inte värt pengarna man sparar.
Nu ska jag sova gott och slå mig till ro med att vi åtminstone fick mycket gjort, oavsett resultat.
