Snor, jord, kärlek och sjalar

Ledig dag. Så skönt det skulle bli. Äntligen gos hela dagen. Så mycket vi skulle mysa. Så mycket vi skulle hinna. Så mycket den tankegången föll under natten. Natten då Alfred snörvlade och snurrade och klängde sig fast vid bröstet. Då min hals började killa och kroppen inte kom till ro. Suck! Inte vila. Inte ha det bra. Inte vara pigg och aktiv. Klockan fyra på morgonen gav vi upp. Då var Alfred fortfarande gnällig och jag alldeles för trött. Sen somnade vi om i soffan en stund. Vaknade halv åtta. Då var Alfred något piggare och jag fortfarande trött. Först efter en långpromenad med Alfred i sjalen vaknade jag till. Alfred somnade om i soffan med Daniel och jag fick påta i jorden. Det blev kanske inte så illa ändå.
 
 
Det har varit en lugn men ändå produktiv dag. Daniels föräldrar kom vid lunchtid och det var så skönt att ha dem här. Alfred ville helst vara hos farmor hela tiden. Jag hann sitta vid datorn och ordna lite tråkiga saker som jag skjutit upp allt för länge. Danne målade klart och röjde bort gräs. Jag och Ami rensade rabatter. Alfred lekte och lekte och lekte. Solen kom och gick. Regnet likaså. Alfred ville bara vara ute och det fick han. Leka i sandlådan. Tugga på pinnar och gräs. Plocka i lövhögarna. Rota i leksakslådan. Utebarn ända in i själen! 
 
 
Innan middagen kom Cheri och Thor på besök. De skulle låna min kortsjal för att se om det är en lagom längd för dem. Pojkarna lekte och lekte och lekte. Alfred tittade på Thor som gick omkring med saker i händerna. Sen gick han också nästan hela tiden. Snabbare och säkrare för varje minut. Innan de åkte hem sjalade vi upp pojkarna och tog lite kort. Det var mysigt att få bära i en ullsjal. Mjuk och varm och stark! Lätt att få till ett snyggt knyt med.
 
 
 
När jag började bära Alfred tänkte jag att en bra sele var allt jag behövde. Sen insåg jag att en sele skulle vara bra för att både jag och Danne skulle kunna bära lätt och bekvämt. När Alfred blev stor nog för att bäras på rygg förstod jag att en sjal var smidig att knyta ryggsäck med eftersom barnet hamnar högt upp, nära kroppen och kan bäras under en vanlig jacka. Jag undrade dock varför folk hade så många sjalar. En räcker väl? Eller? 
 
 
Nu har jag en lång bomullssjal som är stark, kan knytas i flera lager och stadiga knyt, är lätt att tvätta och bra att använda i skog, trädgård osv. Jag har en kort sjal med silke som är sval, stark, tunn och snygg. Den tar jag när jag ska packa i vanlig väska, sjala utanpå kläder, bära på höften inomhus, bära när det är varmt. Jag vill gärna ha en bomullssjal också. En mjuk och gosig som ligger skönt på axlarna, men inte för lång. Kanske "villhöver" jag ännu fler framöver. Det blir så när man får ett intresse. Som att den inbitne löparen behöver olika skor för olika underlag och tennisspelaren har fler än ett rack. Sjalar är inte billiga. De är äkta hantverk, eko och rättvisa och väldigt hållbara. Det innebär också att de inte förlorar i värde av att användas. En dag kan jag sälja för samma pris som jag köpte de för. Därför  ser jag fram emot att få köpa, byta och prova många olika innan bärdagarna är över. Det här är helt klart mitt hittills mysigaste intresse. 
 
 
Håll tummarna för en skön natt med mycket sömn och en frisk morgondag!
 
#1 - - Mamma:

Om du vänder Alfreds mössa med rätsidan utåt så hamnar inte rävarna uppochner, fast han är fin i den på avigan också!

Svar: Haha, petnoga ;-) Jag är nöjd om Alfred kommer med huvudet upp och fötterna ner! Puss <3
Sara