sara.amsby.blogg.se

Blink blink. Håll ögonen öppna. Blink blink. Nu ska jag blogga. Nu ska jag skriva om helgen. Nu ska jag inte somna. Klara, färdiga, skriv. 

 

Länge länge har Daniel och jag sagt "snart ska vi åka till Umeå". Det sa vi innan Alfred föddes. Det sa vi när han föddes. Det kunde kanske hinnas med under mamma-ledigheten. Så blev det inte. Vi skulle träffa några av mina vänner och en av Daniels men vi fick inte till det förrän n. Nu var det helt enkelt rätt tillfälle. Definitivt! 

 

 

Vi åkte från ett grönskande Sollefteå till ett lika soligt men lite kallare Umeå. Alfred vaknade klockan fem på morgonen. Somnade gott i bilen klockan åtta. Sov två timmar. Bättre kunde vi inte önska oss. För att orka med sista timmen tig vi en paus vid Salusand. Där var det fint och hav och sand. Alfred sken ikapp med solen. Vi njöt!

 

I Umeå bodde jag nästan sex år. Jag läste på Universitetet i två årskullar. Tränade voltige och gymnastik. Arbetade på sommaren. Umgicks och var ensam. I Umeå har jag en bit historia och väldigt många vänner. På en helg hinner man inte träffa alla. Den här gången hade jag gjort upp med Anna och Johan, Matilda med familj, Lova och Torbjörn med pojkarna. Ett hopplock av olika åldrar och delar av mitt liv :-)

Vi började med lunch, för äta bör man. Anna och Johan hakade på och självklart åt vi ute. Ute i naturen alltså, bästa restaurangen! Att promenera längs Nydalasjön, över Kinabron, förbi solande studenter, ut på hällorna, det var lite märkligt. Mina stråk. Min stad. Fast inte längre. Jag är nöjd med att ha gått vidare i livet, och nöjd med var jag en gång varit. Det är roligt att vara på besök i sina minnen! 

 

 

Vi åt fisk och kyckling. Det blåste och Alfreds nya overall kom bra till pass. Vi hann prata en hel del innan vi gick vidare. Vidare åt olika håll. Anna och jag , Alfred och Dante promenerade hem till Matilda. Då hann vi prata ännu mer. Prata tills vi kom fram till ett fint litet rött hus med barnvänlig trädgård och blommiga rabatter. En riktig liten idyll! 

 

 

Hemma hos Matilda var det retro-fint och söta flickor som visade oss runt. Alfred var glad att få komma ur sjalen och leka med äldre barn (1,5 och 4,5 år). Trädgården var vindstilla och vi lekte i gungan och sandlådan. Flickornas rum var fantastiskt med gamla leksaker, söta tapeter, många böcker och en koja i garderoben. Alfred fick leka med små bilar, trätåg och en handgjord pippidocka. I källaren fanns det en koja av madrasser och retro-lådor i en bokhylla och romerska ringar. Alfred hittade en ballong och lekte ömsom med den, ömsom med Selma som for omkring och visade allt, allt, allt! Vardagsrum och matplats vätte ut mot trädgården och rymde både piano, fina tavlor och en bruo-järnväg. Även här hade Alfie fullt upp. Vi avslutade besöket med smoothie i trädgården. Jag hoppas att vi kan träffa denna fina familj igen snart :-).

 

 

 

Jag och Anna promenerade vidare och fortsatte att prata. Anna har jag pluggat med, rest med, bott med i Afrika, vi har mycket att berätta för varandra! Alfred passade på att sova på ryggen och Dante kissade på en massa träd. Vid fyra-tiden lämnade jag av Anna hemma och åkte vidare till Lova. Liva som bara var tio år första gången jag träffade henne och som nu tar studenten! Det är inte klokt :-o. Den lilla söta, fokuserade, ansvarsfulla och glada gymnasten som var en av mina närmaste vänner de sista åren. Som snabbt växte mig över huvudet och hade så många kloka tankar. Som också drog korsbandet och bildade trio med mig och Josse. Hos Lova har jag bott och ätit tidigare och så även denna gång. Nu när jag är mamma och hon nästan vuxen. Som tiden går! 

 

 

Vi åt lax och jagade Alfred och gick på promenad. Sen åkte Lova och dansade när jag somnade ifrån nattningen. Det var bra gjort tyckte jag! Både av henne och mig. Klockan sex dagen efter startade vår dag. Då gick vi på promenad för att låta Lova med familj sova lite längre. Kvalitetstid med Alfred! 

 

 

Söndag förmiddag blev lugn. Alfred, Dante och jag var länge i stadsliden och promenerade. Vi hittade en lekplats av grova stlockar med flis på marken där Alfred fick krypa runt. Sen somnade han i sjalen på väg tillbaka. Var pigg igen när vi åt frukost. Flörtade för fullt med Livas familj och kastade sig över lådan med gamla leksaker de letade fram. Jag njöt av att mest titta på medan min fina lillpojke var så väl påpassad. 

 

 

När Daniel, som varit ute med sin kompis på kvällen, vaknat så hämtade vi upp honom, strålade samman med Anna och åkte på utflykt. Strömbäck kont blev det. Dit kom jag aldrig under studietiden så det var definitivt på tiden!

 

 

På den fina rastplatsen vid havet mötte vi upp med Torbjörn, Elias och Hannes. Torbjörn som var min "lärare" på flera kurser, min "chef" när jag fältarbetare på somrarna, slutligen min kompis efter långa stunder i skog, bil, tältläger och vandrarhem. Pojkarna som jag passade sista året på skogis. De var alldeles underbara då och jag längtade verkligen efter att få komma dit. Nu var de äldre men om möjligt ännu härligare! Det var häftigt att se dem ta hand om min Lillplutt. Göra kott-djur och gå runt med honom. Innan var det ju jag som fick ta hand om dem. Borsta tänderna, laga mat, busa, gosa, spela, pyssla, läsa, lägga. Mycket av det jag gör med Alfred nu har jag redan fått träna med Hannes och Elias. Det är mycket värt! 

 

Det blev ännu en solig och skön utflyktsdag. Vi åt laxmackor och grillad korv. Slfred ratade en barnmatsburk till fördel för avokade, korv, bröd och frukt. Vi hittade grodägg, och kanske ägg från vattensalamandel, och byggde lite med stenar. Alfreds overall var bra igen! Han var så nöjd med att vara utomhus, om än lite arg när han inte fick som han ville.

 

Efter ett par timmar blev han trött och vi körde hemåt igen. Väldigt nöjda med vår Umeå-resa. Om det inte vore för all tid i bilen hade jag gärna gjort det snart igen.