Helgat söndagen med kyrka och sömn 😉
En viss gnagande känsla av oro och otålighet har bosatt sig i min mage. Jag har tänkt att det kanske berodde på jobbet på något sätt. Idag har jag insett att det troligtvis är inflammationen i luftrören som är boven. Nebulisatorn håller den i schack så jag slipper tunga anfall. Ändå känner jag igen tendensen till pessimism (eh stavas det så?) som jag så sällan upplever men som dyker upp under astmaperioder. Något som gnager. En tendens till gnällighet. Då gäller det att skilja kändla från verklighet och samla på godbitar från dagen. Här är söndagens pärlor:
1. Nu knoppas det på träden. VÅÅÅÅR!
2. Närhet, ömhet, en promenad med familjen. Hjärta mot hjärta känner ingen smärta.
3. Musik och möten i kyrkan. Kören sjöng Luther mässa och vi njöt från kyrkbänken. Fin gudstjänst och en glad Alfred.
4. Äntligen fick vi hänga med Sanna och Jonas en stund. Vi bjöds på lunch och lekte sen på golvet. Pratade lite. Lugnt, trevligt och okomplicerat.
5. Soooova är bra när man är trött. Det var vi tydligen imorse, Alfred bjöd på sovmorgon till 07.23(!!!). Det var vi igen efter stadsturen. Alfred somnade i bilen, sov vidare en god stund efter vi stannat och somnade om i soffan vid bröstet. Halv fem väckte jag honom för att få gå på toa. Då hade även jag fått en skön tupplur.
Tack för idag sötisar!😗